Då var det juletider igen & snön ligger vit. Jag njuter av det lilla jag hinner, jobbar ju oftast omänskligt mycket vid de här tiderna, därav mitt dåliga engagemang i skrivandet. Men att få tillbringa tid med familj runt härliga mat & dryck stunder i mysig miljö är avkoppling för mig!
I år hade vi julen hemma med litet julbord till lunch för ett fåtal, men senare anlände resten från Annies sida & vi hade julfirande utan traditionell mat förutom ett inslag som en trogen Gourmand hade önskemål om.
GRISFÖTTER! Spontan reaktion? Det lyder väl delade meningar om detta men jag provade. Har aldrig prövat eller tillrätt denna traditions bundna delikatess, men det är ju mitt jobb att prova.
Frågade ettt par stycken om råd men utan resultat. Gjorde som jag trodde skulle bli bra.
Fick tag på några fötter klyvna i fyra delar, dessvärre inte rimmade som föredras. Kokade de i den goda buljongen jag fått över från revbenskoket, skinkspad går bra eller vatten med rotfrukter & lök, rikligt med salt om de ej är rimmade, kryddpeppar, lagerblad, nejlika & vitpepparkorn. Kokade i minst 2,5 timmar & lät de sedan stå & dra utan värme en timma till, därefter får allt det goda svalna i kastrullen.
Vi åt de kalla med gelén på som blir av buljongen, på droppas utspädd ättika. Det är inte så mycket kött, man får äta med händerna som när man äter revben & gnaga lite. Gott, gott!! En god öl & iskall snaps till, definitivt en ny klassiker på mitt bord. Än en gång slår jag ett slag för enkla långkoken, det är där man får fram de bästa smakerna.
Betyget blev topp från två av de inbitna fotälskarna, två omtagningar, så de var nog nöjda.
Seså & ta mod till er & pröva lite nya upplevelser, vad kan hända?
Gott nytt år önskar Christian till alla Gourmander!
Provningar, föreläsningar och tips på god mat och dryck.
lördag 25 december 2010
torsdag 18 november 2010
Guide Michelin i stan!
I lördags hade jag tllsammans med min andra klubb, Vinc, en heldag i gemenskapens, matens och givetvis vinets anda. Dagen startade med lyxfrukost i hos Ola o Anette i örgryte varefter vi traskade runt delsjön några timmar med stopp för medhavd grillunch och vinintag. Vi rundade av med te och nybakad scones hos Tomas o Jens Kristian innan snabb vila och ombyte innan aftonens middag.
Hur vi skulle orka trycka i oss en 8-rätters på la Cucina Italiana visste vi inte riktigt men vi hade ju bokat så vi gjorde ett försök. Efter ett glas champanche av bättre modell var vi redo för kvällsvard. Köksmästare och tillika ägare Pietro byter meny efter humör och dagsform så vi visste inte vad som komma skulle. En liten fralla med tryffelsmör och pancetta inledde som skumpatilltugg och därefter en rätt i 3 delar. Hummer/vaniljsoppa, pilgrimsmussla med italiensk odlad störrom och en friterad brödboll m getost i mitten. Därefter "italiensk frukost" - stekt vaktellägg på toast m hyvlad vit tryffel, salsiccia och kantarellsoppa(att se köksmästarn kravla omkring på golvet under vårt bord jagandes sin tappade lilla tryffelknöl är värt en del). En riktigt fin inledning alltså och det var mest höjdpunkter ända till slutet då creme caramellen inte var nån höjdare. Vinlistan på la Cucina kan väl inte anklagas för att vara omfattande eller särskilt kul men i övrigt var alla åtta mycket nöjda med kvällen.
Men Guide Michelin då? Eller Guide rouge eller vad ni vill. Jo vid bordet intill satt en man och läste nån engelsk tidning samtidigt som rätt efter rätt bars in. Han åt under ett par timmar och gjorde inte mycket väsen av sig. När han betalar och går till garderoben presenterar han sig för servitrisen och visar sitt leg. Fia som sitter två meter bort hör honom säga "you probably knew it was me anyway" varefter han traskar in i köket för att prata lite med Pietro. När inspektören efter en stund lämnar lokalen uppstår en uppsluppen stämning och personalen förklarar att de sedan några dagar visste att han var i stan. Om dom får nån stjärna vet vi inte. Men vi vandrade sakta hemåt i den stjärnfria natten och var lyckliga ändå.
Slut på historien.
Hur vi skulle orka trycka i oss en 8-rätters på la Cucina Italiana visste vi inte riktigt men vi hade ju bokat så vi gjorde ett försök. Efter ett glas champanche av bättre modell var vi redo för kvällsvard. Köksmästare och tillika ägare Pietro byter meny efter humör och dagsform så vi visste inte vad som komma skulle. En liten fralla med tryffelsmör och pancetta inledde som skumpatilltugg och därefter en rätt i 3 delar. Hummer/vaniljsoppa, pilgrimsmussla med italiensk odlad störrom och en friterad brödboll m getost i mitten. Därefter "italiensk frukost" - stekt vaktellägg på toast m hyvlad vit tryffel, salsiccia och kantarellsoppa(att se köksmästarn kravla omkring på golvet under vårt bord jagandes sin tappade lilla tryffelknöl är värt en del). En riktigt fin inledning alltså och det var mest höjdpunkter ända till slutet då creme caramellen inte var nån höjdare. Vinlistan på la Cucina kan väl inte anklagas för att vara omfattande eller särskilt kul men i övrigt var alla åtta mycket nöjda med kvällen.
Men Guide Michelin då? Eller Guide rouge eller vad ni vill. Jo vid bordet intill satt en man och läste nån engelsk tidning samtidigt som rätt efter rätt bars in. Han åt under ett par timmar och gjorde inte mycket väsen av sig. När han betalar och går till garderoben presenterar han sig för servitrisen och visar sitt leg. Fia som sitter två meter bort hör honom säga "you probably knew it was me anyway" varefter han traskar in i köket för att prata lite med Pietro. När inspektören efter en stund lämnar lokalen uppstår en uppsluppen stämning och personalen förklarar att de sedan några dagar visste att han var i stan. Om dom får nån stjärna vet vi inte. Men vi vandrade sakta hemåt i den stjärnfria natten och var lyckliga ändå.
Slut på historien.
torsdag 11 november 2010
Lite bilder från besöket på Oceanbryggeriet.
Säckar med olika sorters korn som ska mältas innan bryggingen 
Här berättar Peter om bla om hur en sats öl jäser i en tank i bakgrunden
Mörk som natten god som en sommargryning.
Mmmmm va gott!!
Framför tankarna ser ni ett långt filter på golvet som används för att rena ölet innan lagringen.
Birras som är på väg ut till krogar & systembolag.
Idel öra på vad Peter har att säga i väntan på bratwursten & surkålen.
.En nöjd Gourmand som avnjuter en Göteborgs porter
Mörk som natten god som en sommargryning.
Mmmmm va gott!!
Framför tankarna ser ni ett långt filter på golvet som används för att rena ölet innan lagringen.
Birras som är på väg ut till krogar & systembolag.
onsdag 10 november 2010
Oceaner av lycka!
Vilket trevligt bryggeribesök i fredags måste jag säga! 22 glada göteborgare, dalmasar och annat löst folk som umgås kärvänligt med kvalitetsöl i struparna känns väl ändå som ett framgångsrecept eller? Tack Peter för en bra rundvandring(lagom lång oxå, 7 meter?)med en tror jag förståelig ölgrundkurs och välkommen till klubben. Väldigt god mat oxå medlem nr.73.
Personligen blev jag mest förtjust i fegisölet på 2,8% som jag trodde var ett gott starköl och kan komma att rädda min lever på längre sikt. Annars är nog IPAn och Glenn mina vardagsfavoriter.
Önskad info: På Gårdasystemet kan man köpa Eko Pale Ale, Göteborgsporter, Julölet och Indian Pale Ale. Den sistnämnda finns även i Nordstan. Då en hel hög med Gourmander bor på Hisingen får ni väl ta en dagsutflykt över älven och bunkra lite. I stället för Ullared kanske? Value for your sourly earned money.
Tack även Tomas för riktigt välbryggd öl! Vi kommer tillbaka
Oink oink Gourmander!
Personligen blev jag mest förtjust i fegisölet på 2,8% som jag trodde var ett gott starköl och kan komma att rädda min lever på längre sikt. Annars är nog IPAn och Glenn mina vardagsfavoriter.
Önskad info: På Gårdasystemet kan man köpa Eko Pale Ale, Göteborgsporter, Julölet och Indian Pale Ale. Den sistnämnda finns även i Nordstan. Då en hel hög med Gourmander bor på Hisingen får ni väl ta en dagsutflykt över älven och bunkra lite. I stället för Ullared kanske? Value for your sourly earned money.
Tack även Tomas för riktigt välbryggd öl! Vi kommer tillbaka
Oink oink Gourmander!
tisdag 2 november 2010
Glögg inför jul.
Här är ett recept på hembryggd glögg. Det blir kanongott & är lätt att tillreda. Den tar tre veckor tills den är klar att dricka men blir nog bara godare om den får stå svalt ett tag efter det. Gör ni en sats nu & häller upp på flaska & försluter med kork så går det fint att lagra till nästa glöggsäsong.
Jag använde mig av en jäshink med jäskork, hävert för att tappa ur glöggen, vinmätare för att kolla hur bra man lyckats, det är billiga tillbehör som finns tex på Ö & B.
Jag gjorde en sats förra året & den blev kanongod, lite för mycket sötma från russinen så det är justerat i receptet. Idag ska jag tjuvstarta glöggsäsongen med att pröva en av mina vinbuteljer med förra årets lagrade glögg. Ett tips är att spetsa den med tex en mörk rom som man tycker om. Inte för att man behöver styrkan, vinalkoholmätaren som jag provade glöggen med räckte inte till.
Glögg:
5 L svagdricka (5L dunk m pyskork för glögg)
5 st potatisar, skalade & skivade
1 pkt bakjäst
1 påse nejlikor
1 påse kardemummakärnor
2 tum ingefära, skalad, tunt skuren
1 bit kanelstång
400 gr russin
2,5 kg socker
2 st apelsiner, skölj & skala av skalet utan det vita
1 påse pommerans
2 st vaniljstänger
Gör rent hink & andra tillbehör ordentligt innan användning, det finns medel att köpa för det. Värm lite av svagdrickan tills den är ljummen & smält i jästen. Blanda därefter alla ingredienser i jäshinken & låt stå i rumstemperatur i tre veckor. Rör om med ett rent redskap varje dag första 5 dagarna. Den slutar antagligen att jäsa/ bubbla efter halva tiden. Fiska försiktigt upp det som flyter innan glöggen tappas med en hävert, akta så bottensatsen inte kommer med i slutet.
Jag använde mig av en jäshink med jäskork, hävert för att tappa ur glöggen, vinmätare för att kolla hur bra man lyckats, det är billiga tillbehör som finns tex på Ö & B.
Jag gjorde en sats förra året & den blev kanongod, lite för mycket sötma från russinen så det är justerat i receptet. Idag ska jag tjuvstarta glöggsäsongen med att pröva en av mina vinbuteljer med förra årets lagrade glögg. Ett tips är att spetsa den med tex en mörk rom som man tycker om. Inte för att man behöver styrkan, vinalkoholmätaren som jag provade glöggen med räckte inte till.
Glögg:
5 L svagdricka (5L dunk m pyskork för glögg)
5 st potatisar, skalade & skivade
1 pkt bakjäst
1 påse nejlikor
1 påse kardemummakärnor
2 tum ingefära, skalad, tunt skuren
1 bit kanelstång
400 gr russin
2,5 kg socker
2 st apelsiner, skölj & skala av skalet utan det vita
1 påse pommerans
2 st vaniljstänger
Gör rent hink & andra tillbehör ordentligt innan användning, det finns medel att köpa för det. Värm lite av svagdrickan tills den är ljummen & smält i jästen. Blanda därefter alla ingredienser i jäshinken & låt stå i rumstemperatur i tre veckor. Rör om med ett rent redskap varje dag första 5 dagarna. Den slutar antagligen att jäsa/ bubbla efter halva tiden. Fiska försiktigt upp det som flyter innan glöggen tappas med en hävert, akta så bottensatsen inte kommer med i slutet.
tisdag 19 oktober 2010
Under hösten ska vi strunta i regnet och istället le belåtet med en flaska shiraz i handen.
Hösten kom alldeles fort och det redan känner vi aningar av den annalkande vintern. Det är då det gäller att gilla läget, strunta i regnet och istället le belåtet med en flaska shiraz i handen.
Shiraz kallas druvan i hela Nya världen och är den samma som syrah när den odlas i Europa. Den kan ha kommit från staden Shiiraz i Iran, men minst lika troligt att den kommer från Rhônedalen.
I nya världen blir shirazvinerna ofta fruktiga av solen och i Frankrike kommer peppar och kryddighet fram. I Sydafrika blandas kryddigheten stundtals med en härlig ton av choklad och kaffe. Unga är vinerna gärna blåbärssmakande och med ålder får de ofta lite en lakritskaraktär. Kort sagt, en spännande druva som smakar olika när den odlas i olika delar av världen.
Min rekommendation denna gång blir en Kevin Arnold Shiraz 2004 är från producenten Waterford Wines. Producenten ligger i Stellenbosch i Sydafrika. Systembolaget benämner doften som nyanserad, mycket fruktig doft med tydlig karaktär av rostade ekfat, inslag av björnbär, plommon, stall, tobak och mörk choklad. Smaken är balanserad, mycket fruktig smak med rostad fatkaraktär, inslag av björnbär, plommon, mynta, tobak och mörk choklad. Vinet har utnämnts till landets mest prisvärda vin av de svenska vinjournalisterna på Vinordic. Ett utomordentligt smakligt vin, kryddigt nog att värma oss i höstmörkret.
Det finns inget som heter äcklig mat
Detta är en god tanke när man försöker uppfostra egna och andras ungar och min mor lyckades nog rätt bra med mig eftersom jag äter det mesta med glädje om det är vällagat och i princip allt om jag är tvungen. Dock har jag i helgen fått en maträtt att lägga på min "inte äta-lista" som innan bestod av rå nötlever och mjuk pepparkaka. Surhaj
Vi blev hembjudna till Ingigerdur och Niklas i lördags och huvudnumret bestod av den Isländska festfisken surhaj och 8-årigt brännvin från askmolnets ö. Inga serverade först en utmärkt kräftpasta och den skjöljdes ner med olika finöl så vi var mätta och och belåtna när den lilla skålen med hajbitar ställdes på bordet. På en meters avstånd luktade det till min förvåning ofärsk men möjligtvis ätbar fisk så när jag nyfiket stoppade näsan i skålen fick jag en käftsmäll som slungade mig tillbaks i stolen av förfäran! Ett av mina motton i livet är att man skall pröva all mat men det kändes inte så frestande att stoppa en bit av den amoniakstinkande hajen i munnen. Den var också äcklig. Som väl var smakade brännvinet och den Isländska stouten fint så det hela fick ett lyckligt slut. Niklas åt dessutom med god aptit så den kan inte varit helt ohälsosam.
Men, vänner, det här var en subjektiv upplevelse och en rapport från min matresa som inte är menad att skrämma er att testa nya rätter och livsmedel. Livet blir större av nya smaker. Och oftast överlever man. Men det finns något som heter äcklig mat.
Vi blev hembjudna till Ingigerdur och Niklas i lördags och huvudnumret bestod av den Isländska festfisken surhaj och 8-årigt brännvin från askmolnets ö. Inga serverade först en utmärkt kräftpasta och den skjöljdes ner med olika finöl så vi var mätta och och belåtna när den lilla skålen med hajbitar ställdes på bordet. På en meters avstånd luktade det till min förvåning ofärsk men möjligtvis ätbar fisk så när jag nyfiket stoppade näsan i skålen fick jag en käftsmäll som slungade mig tillbaks i stolen av förfäran! Ett av mina motton i livet är att man skall pröva all mat men det kändes inte så frestande att stoppa en bit av den amoniakstinkande hajen i munnen. Den var också äcklig. Som väl var smakade brännvinet och den Isländska stouten fint så det hela fick ett lyckligt slut. Niklas åt dessutom med god aptit så den kan inte varit helt ohälsosam.
Men, vänner, det här var en subjektiv upplevelse och en rapport från min matresa som inte är menad att skrämma er att testa nya rätter och livsmedel. Livet blir större av nya smaker. Och oftast överlever man. Men det finns något som heter äcklig mat.
tisdag 12 oktober 2010
Bakom en Fond av sten finns det kärlek till prima råvaror.
Njutning på Fond.
Jag vill börja med att poängtera att jag inte är någon utsedd provätare för att hänga ut restauranger oavsett hur besöket varit, utan delar gärna med mig av trevliga besök, som sedan andra kanske vill avnjuta själva.
Hur som helst så var en kollega & jag på jakt efter lite ny inspiration & när jag läst några menyer från Götets guldkorn så kändes det som att Fond hade trevliga anrättningar att skämma bort oss med. Jag har alltid gillat Stefan Karlssons sätt att lyfta fram de svenska råvarorna & förädla dessa.
Vi kom dit rätt tidigt & var nästan ensamma i matsalen. Bemötandet var bra & blev väl omhändertagna av hovmästaren som satte oss till bords & försedde oss med något att dricka. Till den torra champagnen som öppnade middagen blev det en mycket krämig & luftig morot & kumminsoppa. Trots min förkärlek till Fond så får jag nog säga att aptitretaren var väl för anonym, gav inget intryck alls.
Strax därefter blev allt som sig bör när brödet kom in, ett mörkt grovt bröd som var smakrikt & mycket saftigt, en liten muffins med prästost & ett tunt kummin & fänkålsknäcke, det bästa jag kan minnas, som förgylldes av ett smör som kärnats i trakterna utanför Allingsås, även tummen upp för det vispade prästost smöret.
Till ett glas Gewurztraminer hade jag valt en terrin på svensk tupplever sötad på ovansidan med en reucerad äpplemust. Denna var toppad med tunna friterade rotfruktskivor, brvevid låg en himmelsk, sammetslen jordärtskockspuré, vinägersyrad äpplekompott & små goda oranga blommor. Förrätten var vacker, vällagad & god för gommen, men för min smak med just terrinen så påminde det lite för mycket om en len smörgåspastej, vilket jag inte letar efter i sådana här gourmet måltider.
När huvudrätten gjorde entré fick jag ett brett leende på mina läppar, vackert & mmm så gott.
Halländsk hjortfilé som var till perfektion, trattkantarellkryddad hjortkorv, kålrot som puré & i bit som fått lätt syra från havtorn & senapsfrö, viltrödvinssky & potatispuré smaksatt med hasselnötsolja & hackade hasselnötter på toppen. Jag valde bort det italienska vinförslaget & blev glatt överraskad när den Bryggmästarens mörka lager skummade i glaset från Åbro bryggeri. Den passade även fint till lammytterfilén som min bordsgranne tog.
Jag ställer mig upp!! Sådan dessert var längesen jag ätit, det var en ren njutning hela vägen.
Mjölkchokladpastej med macadamianötter & havssalt, man ville inte den skulle ta slut, hjortronmylta & sorbet, vilka smaker. Konserverat äpple & vispad grädde.
Dessvärre har jag svårare att lägga vinproducenters & druvors namn på minnet. Så de två olika vinerna som rekomenderdes till de våra olika desserter vi fick vi båda prova till, kul.
För att spjälka maten fick det bli en kopp kaffe med min favorit rom, Ron Zacapa 23 år, rund & fin & en tilltalande sötma. Finns i systemets beställningssortiment för ca 600 pengar.
Trots den trevliga men osäkra servitören så blev helhetsupplevelsen kanon, jag kan varmt rekommendera ett besök till Stefan Karlssons ögonsten.
Jag vill börja med att poängtera att jag inte är någon utsedd provätare för att hänga ut restauranger oavsett hur besöket varit, utan delar gärna med mig av trevliga besök, som sedan andra kanske vill avnjuta själva.
Hur som helst så var en kollega & jag på jakt efter lite ny inspiration & när jag läst några menyer från Götets guldkorn så kändes det som att Fond hade trevliga anrättningar att skämma bort oss med. Jag har alltid gillat Stefan Karlssons sätt att lyfta fram de svenska råvarorna & förädla dessa.
Vi kom dit rätt tidigt & var nästan ensamma i matsalen. Bemötandet var bra & blev väl omhändertagna av hovmästaren som satte oss till bords & försedde oss med något att dricka. Till den torra champagnen som öppnade middagen blev det en mycket krämig & luftig morot & kumminsoppa. Trots min förkärlek till Fond så får jag nog säga att aptitretaren var väl för anonym, gav inget intryck alls.
Strax därefter blev allt som sig bör när brödet kom in, ett mörkt grovt bröd som var smakrikt & mycket saftigt, en liten muffins med prästost & ett tunt kummin & fänkålsknäcke, det bästa jag kan minnas, som förgylldes av ett smör som kärnats i trakterna utanför Allingsås, även tummen upp för det vispade prästost smöret.
Till ett glas Gewurztraminer hade jag valt en terrin på svensk tupplever sötad på ovansidan med en reucerad äpplemust. Denna var toppad med tunna friterade rotfruktskivor, brvevid låg en himmelsk, sammetslen jordärtskockspuré, vinägersyrad äpplekompott & små goda oranga blommor. Förrätten var vacker, vällagad & god för gommen, men för min smak med just terrinen så påminde det lite för mycket om en len smörgåspastej, vilket jag inte letar efter i sådana här gourmet måltider.
När huvudrätten gjorde entré fick jag ett brett leende på mina läppar, vackert & mmm så gott.
Halländsk hjortfilé som var till perfektion, trattkantarellkryddad hjortkorv, kålrot som puré & i bit som fått lätt syra från havtorn & senapsfrö, viltrödvinssky & potatispuré smaksatt med hasselnötsolja & hackade hasselnötter på toppen. Jag valde bort det italienska vinförslaget & blev glatt överraskad när den Bryggmästarens mörka lager skummade i glaset från Åbro bryggeri. Den passade även fint till lammytterfilén som min bordsgranne tog.
Jag ställer mig upp!! Sådan dessert var längesen jag ätit, det var en ren njutning hela vägen.
Mjölkchokladpastej med macadamianötter & havssalt, man ville inte den skulle ta slut, hjortronmylta & sorbet, vilka smaker. Konserverat äpple & vispad grädde.
Dessvärre har jag svårare att lägga vinproducenters & druvors namn på minnet. Så de två olika vinerna som rekomenderdes till de våra olika desserter vi fick vi båda prova till, kul.
För att spjälka maten fick det bli en kopp kaffe med min favorit rom, Ron Zacapa 23 år, rund & fin & en tilltalande sötma. Finns i systemets beställningssortiment för ca 600 pengar.
Trots den trevliga men osäkra servitören så blev helhetsupplevelsen kanon, jag kan varmt rekommendera ett besök till Stefan Karlssons ögonsten.
Besök på Oceanbryggeriet.
torsdag 7 oktober 2010
Vallebelbo – vår vinproducent
När druvorna har plockats för hand och flaket är fyllt med söta goda Moscatodruvor är det dags att köra lasset till vinproducenten. Renzo som arrenderar vår vinmark gör inget eget vin utan säljer druvorna till ett kooperativ där han själv har ett medlemskap.
Producenten heter Vallebelbo och är en av många stora kooperativ som ligger i vår dal. Producenten är störst på att producera Moscato d’Asti och tar emot över 6000 ton Moscatodruvor varje höst.
Först kontrolleras sockerhalten genom att man borrar ner ett instrument i druvlasset. Det är viktigt att sockerhalten är tillräckligt hög. Därefter backar man till den stora skruven och tömmer hela lasset ner i skruven som matar in druvorna till pressarna inne i fabriken. Under de två timmarna som vi besökte Vallebelbo kom det hela tiden lass efter lass med druvor som var redo att pressas. Fabriken gick verkligen på högtryck!
Först kontrolleras sockerhalten genom att man borrar ner ett instrument i druvlasset. Det är viktigt att sockerhalten är tillräckligt hög. Därefter backar man till den stora skruven och tömmer hela lasset ner i skruven som matar in druvorna till pressarna inne i fabriken. Under de två timmarna som vi besökte Vallebelbo kom det hela tiden lass efter lass med druvor som var redo att pressas. Fabriken gick verkligen på högtryck!
söndag 3 oktober 2010
Oceaner av humle!
Snart har filmen Oceaner premiär på våra filmdukar och enligt mina tämligen säkra källor är det en extremt påkostad variant av Pripps blå-reklamen som sponsras av grabbarna på Ocean. Därför är det extra kul att få meddela at vi är välkomna till dom fredagen 5 november 1900.
Vi får en rundvandring i bryggeriet med passande ölundervisning, historia och kuriosa. Därefter serveras vi en bratwurst och surkålsplatte av Peter som vi sköljer ner med någon av de 6 öl vi får prova under kvällen.
Förmånspris för Gourmander är 450 kr och för ofrälse 500kr (ord. 550kr)
Det finns plats för 22 ölhävare så är ni inte snabba att anmäla er får ni sitta på trappen och sura.
Sista anmälningsdag är 21/10 och ni mejlar Christian eller mej och säger ja. Betalning göres på Cs konto i vanlig ordning.
Champagneprovningen som utlovats är i dagsläget lite dyr men vi jobbar på en prisvärd variant och meddelar när vi hittat ett datum Efter årsskiftet blir det hursomhelst så vill ni ha skumpatips får ni mejla Anders eller Bengt Fritjofsson.
Hej på er!
Vi får en rundvandring i bryggeriet med passande ölundervisning, historia och kuriosa. Därefter serveras vi en bratwurst och surkålsplatte av Peter som vi sköljer ner med någon av de 6 öl vi får prova under kvällen.
Förmånspris för Gourmander är 450 kr och för ofrälse 500kr (ord. 550kr)
Det finns plats för 22 ölhävare så är ni inte snabba att anmäla er får ni sitta på trappen och sura.
Sista anmälningsdag är 21/10 och ni mejlar Christian eller mej och säger ja. Betalning göres på Cs konto i vanlig ordning.
Champagneprovningen som utlovats är i dagsläget lite dyr men vi jobbar på en prisvärd variant och meddelar när vi hittat ett datum Efter årsskiftet blir det hursomhelst så vill ni ha skumpatips får ni mejla Anders eller Bengt Fritjofsson.
Hej på er!
fredag 1 oktober 2010
GOURMAND 1 år!!
Här kommer lite bilder för er som inte var med & firade oss, eller för er som inte minns!
Partyfarsan värmde upp quizdeltagarna innan med lite sång, huvud, axlar, knä & tå, knä & tå!!
Det bjöds på långkok i form av rödvinskokt högrev med rökt sidfläsk, champinjoner & syltlök, kokt potatis.
Det avnjöts en & annan avec.
Den alldeles lagom långa quizen hade nog klurigare frågor än man väntat sig.
Män samtalar över ett stycke kött, är ense om att det smakar som det gjorde förr, vid den öppna elden.
Den där notan vill nog ingen kännas vid.
Som en hel ocean i ett glas.
Även lekledarna hade det trevligt under frågestunden.
Choklad från Berzelii var ett av priserna för god medverkan.
Vissa blev gladare än andra!
Ett glatt gäng som snart ska till Linnégatans ostaffär för att frossa.
Gratis är ju gott så snåla inte, ha ha.
Lite barhäng.
Vill tacka alla som var där för en trevlig kväll.
Nu väntar snart ett nytt år av många roliga provningar & träffar.
Vill tacka alla som var där för en trevlig kväll.
Nu väntar snart ett nytt år av många roliga provningar & träffar.
tisdag 28 september 2010
Vilken fest!
Tack alla som var med och firade tillsammans på Amerikabaren i lördags! Det verkade som om alla hade det väldigt trevligt. Jag och Christian är glada iallafall och Styrbjörn i baren var mer än nöjd. Han tyckte ni kunde dricka förvånansvärt mycket utan att bli stökiga!
De enda synpunkterna jag fått in var att quizmastrarna var lite tjötiga och komplicerade när frågorna ställdes. Men jag kan säga att det inte är så lätt att vara så intelligenta och konstnärliga som dom är och samtidigt förklara för enkelt folk. Men vi skall bättra oss till nästa kalas kan jag lova!
Tyvärr kunde ju inte vinAnders och hans make Claes inte närvara pga besök på gården men vi skall träffa Anders idag och gemensamt försöka få spika datum för ett bryggeribesök och en skumpaprovning innan jul.
Lite information: Bubblet var prosecco la robínía extra dry och osten till heter Délice d´Argental från Linnégatan. Starka kebabgurkan var köpt på Willys.
Och ja, när jag väl bloggar är det ofta sent om natten.
Vi syns snart hoppas jag!
De enda synpunkterna jag fått in var att quizmastrarna var lite tjötiga och komplicerade när frågorna ställdes. Men jag kan säga att det inte är så lätt att vara så intelligenta och konstnärliga som dom är och samtidigt förklara för enkelt folk. Men vi skall bättra oss till nästa kalas kan jag lova!
Tyvärr kunde ju inte vinAnders och hans make Claes inte närvara pga besök på gården men vi skall träffa Anders idag och gemensamt försöka få spika datum för ett bryggeribesök och en skumpaprovning innan jul.
Lite information: Bubblet var prosecco la robínía extra dry och osten till heter Délice d´Argental från Linnégatan. Starka kebabgurkan var köpt på Willys.
Och ja, när jag väl bloggar är det ofta sent om natten.
Vi syns snart hoppas jag!
onsdag 22 september 2010
1 års jubileum!!
Då var det äntligen dags för våran 1 års fest!! Lördag 19:00 på Amerikabaren så träffas alla medlemmar & bjuds till mingel med bubbel, en värmande gryta för de sultna magarna & exklusiva priser till våran mat & dryckquiz. Sen blir det naturligtvis FEST!
Det finns platser kvar så skynda er att anmäla er på c.thoresson@live.se
Är ni inte redan medemmar så fixar vi det, 200:- för ett år.
Det finns platser kvar så skynda er att anmäla er på c.thoresson@live.se
Är ni inte redan medemmar så fixar vi det, 200:- för ett år.
måndag 6 september 2010
Bad Gourmand!
Dags för bikt.
Jag är en dålig Gourmand. Att ansvara för en blogg tror jag kräver att man man med jämna mellanrum skriver och rapporterar om händelser i vardagen och till fest för likasinnade som i stort delar ens intressen. När Christian frågade mig om vi skulle köra Gourmand ihop tyckte jag att det lät som en utmärkt idé men jag hade aldrig tidigare bloggat och förstod inte vikten av regelbunden kommunikation med sina läsare. Det har varit svårt att skriva ned små och stora mat och dryckupplevelser då jag inte insett att det faktiskt är lika intressant för andra att läsa om detta som för mej att dela en annan persons unika och personliga tankar i ämnet. Det kommer att bli ändring på detta nu. Mina upplevelser kommer att delas och jag är tacksam för kommentarer. Fortsättningen på sommarens Piemonteresa t.ex. kommer inom kort.
I våras startade jag Flingsalt Catering med förhoppningen att i en snar framtid kunna leva på matlagning i egen regi. Om det tar ett år eller tre vet jag inte men jag vet med säkerhet att det kommer bli många roliga stunder och möten på vägen. Jag har i hela mitt vuxna liv då och då kännt att jag saknat en "hobby" som kunnat berika min fritid. Det jag insett på senare tid är att mina intressen finns i smakernas värld och att att ev framtida trädgårds- eller fiskehobbyprojekt i grunden är något som kommer att ge mej möjlighet att laga och äta extra gott med mina vänner.
Därför kommer jag nu att skärpa till mej och blogga om mina gourmandiska upplevelser och tankar betydligt oftare än innan. Förlåt!
Sitter i spöktimmen och skriver i sällskap av en Sleepy bulldog summer pale ale(mycket god) en Glenlivet Nadurra(behagligt citrusmjuk) och lite Slovensk pancetta (lysande!) och tänker att jag borde gå till sängs. Blev tidigare under kvällen serverad en görgod rödbetssoppa av Fia och känner att magen och gommen haft en bra dag.
Tänker också att jag borde fråga om det finns intresse för sammankomster där man äter och diskuterar föda som inte är så vanligt förekommande i det svenska moderna samhället? Är t.ex. på jakt efter råvaror till den goda skotska haggisen och skulle med stor glädje prova en självlagad variant med andra matintresserade. Är vi fler kan vi låna en lokal och ha en trevlig fest någon helg i höst. Tänk på saken.
Nej nu går jag och lägger mej.
Puss och god natt
Jag är en dålig Gourmand. Att ansvara för en blogg tror jag kräver att man man med jämna mellanrum skriver och rapporterar om händelser i vardagen och till fest för likasinnade som i stort delar ens intressen. När Christian frågade mig om vi skulle köra Gourmand ihop tyckte jag att det lät som en utmärkt idé men jag hade aldrig tidigare bloggat och förstod inte vikten av regelbunden kommunikation med sina läsare. Det har varit svårt att skriva ned små och stora mat och dryckupplevelser då jag inte insett att det faktiskt är lika intressant för andra att läsa om detta som för mej att dela en annan persons unika och personliga tankar i ämnet. Det kommer att bli ändring på detta nu. Mina upplevelser kommer att delas och jag är tacksam för kommentarer. Fortsättningen på sommarens Piemonteresa t.ex. kommer inom kort.
I våras startade jag Flingsalt Catering med förhoppningen att i en snar framtid kunna leva på matlagning i egen regi. Om det tar ett år eller tre vet jag inte men jag vet med säkerhet att det kommer bli många roliga stunder och möten på vägen. Jag har i hela mitt vuxna liv då och då kännt att jag saknat en "hobby" som kunnat berika min fritid. Det jag insett på senare tid är att mina intressen finns i smakernas värld och att att ev framtida trädgårds- eller fiskehobbyprojekt i grunden är något som kommer att ge mej möjlighet att laga och äta extra gott med mina vänner.
Därför kommer jag nu att skärpa till mej och blogga om mina gourmandiska upplevelser och tankar betydligt oftare än innan. Förlåt!
Sitter i spöktimmen och skriver i sällskap av en Sleepy bulldog summer pale ale(mycket god) en Glenlivet Nadurra(behagligt citrusmjuk) och lite Slovensk pancetta (lysande!) och tänker att jag borde gå till sängs. Blev tidigare under kvällen serverad en görgod rödbetssoppa av Fia och känner att magen och gommen haft en bra dag.
Tänker också att jag borde fråga om det finns intresse för sammankomster där man äter och diskuterar föda som inte är så vanligt förekommande i det svenska moderna samhället? Är t.ex. på jakt efter råvaror till den goda skotska haggisen och skulle med stor glädje prova en självlagad variant med andra matintresserade. Är vi fler kan vi låna en lokal och ha en trevlig fest någon helg i höst. Tänk på saken.
Nej nu går jag och lägger mej.
Puss och god natt
måndag 30 augusti 2010
Födelsedagskalas!
Bästa Gourmander! Det är ungefär ett år sedan Christian kom och berättade att han hade fått en uppenbarelse i en dröm där han var president i ett stort sällskap för livsnjutare och han undrade om det kunde vara en sanndröm och ville jag vara med i klubb som skulle kallas Gourmand? Jag sade att jag inte visste nåt om sanndrömmar men visst lät det bra med en mat och dryckklubb så vi körde igång och efter ett antal trevliga och lärorika möten runt om i stan är det dags för födelsedagskalas!
Lördagen 25 september bjuder vi våra gamla och nya medlemmar på 1-årsfest på Amerikabaren. Kl 19 bjuder vi på en välkomstdrink och efter mingel och en utmanande Gourmand-quiz med fina priser tar vi för oss av en värmande höstgryta med tillbehör. Sen kalasar vi hela kvällen!
Dryck köper ni i baren under kvällen och grabbarna på Amerikabaren kommer att fixa Oceanöl och gott vin till bra pris. Är du inte redan medlem är detta ett lysande tillfälle att gå med. Du mailar bara ditt intresse till Christian så får du kontouppgifter och partybiljetten är ordnad!
Först till kvarn gäller i vanlig ordning så skriv in 25/9 i almanackan så kör vi!!
Lördagen 25 september bjuder vi våra gamla och nya medlemmar på 1-årsfest på Amerikabaren. Kl 19 bjuder vi på en välkomstdrink och efter mingel och en utmanande Gourmand-quiz med fina priser tar vi för oss av en värmande höstgryta med tillbehör. Sen kalasar vi hela kvällen!
Dryck köper ni i baren under kvällen och grabbarna på Amerikabaren kommer att fixa Oceanöl och gott vin till bra pris. Är du inte redan medlem är detta ett lysande tillfälle att gå med. Du mailar bara ditt intresse till Christian så får du kontouppgifter och partybiljetten är ordnad!
Först till kvarn gäller i vanlig ordning så skriv in 25/9 i almanackan så kör vi!!
onsdag 18 augusti 2010
Christian Olsson på Sankt Jörgen!!
Lite mer information om spa söndagen 29/8.
För de som är intresserade så ska Christian Olsson från Fibes, Oh Fibes! uppträda i baren mellan 19:00 & 21:00. Han kör själv aukustiskt & man kan även välja att ta en bit mat till i baren.
För bara en musikbiljett blir det 250:-, med en rätt & en dricka från baren ( Hamburgare, cesarsallad, clubsandwich eller räkmacka) blir det 390:-, vill man köra hela paketet som Gourmand medlem med sparitual från 14:00, mat, en dricka, en öl 18:00 & spelning 19:00 går kalaset på 690:-.
Anmäl er till Christian på c.thoresson@live.se
Det kommer bli en trevlig avslutning på söndagen så häng med nu!
För de som är intresserade så ska Christian Olsson från Fibes, Oh Fibes! uppträda i baren mellan 19:00 & 21:00. Han kör själv aukustiskt & man kan även välja att ta en bit mat till i baren.
För bara en musikbiljett blir det 250:-, med en rätt & en dricka från baren ( Hamburgare, cesarsallad, clubsandwich eller räkmacka) blir det 390:-, vill man köra hela paketet som Gourmand medlem med sparitual från 14:00, mat, en dricka, en öl 18:00 & spelning 19:00 går kalaset på 690:-.
Anmäl er till Christian på c.thoresson@live.se
Det kommer bli en trevlig avslutning på söndagen så häng med nu!
onsdag 11 augusti 2010
Kräftor och öl – och vin!
Vissa ölsorter framstår som mer markant intressanta till stundande kräftor. Lager No 1 är ett bra val med sitt innehåll av kornmalt, vetemalt och humle med en smak som maltig och humlearomatisk med inslag av aprikos, knäckebröd och örter, Och en öl från oceanbrybggeriet Eko Pale Ale smakar humle, aprikos, knäckebröd och örter, vilken är ett gott val till kräftorna.
Jag tillhör vindepartementet – och jag hoppas ni är fler som tillhör vårt departement. Så, jag väljer hellre ett vitt vin till mina kräftor. En Dr Loosen Bernkasteler Kurfürstlay, Riesling Spätlese, för den som gillar Riesling. Och för mig, som gillar italienska viner från Piemonte där min vingård La Casa Vola ligger, så väljer jag 94282, Langhe Arneis 2009 med sin blommiga, fruktiga doft och päronsmak. Det passar mig utmärkt till mina kräftor.
Och så – för den som fortsatt vill pröva något annat - har min vingrupp prövat sig fram genom flera års provning. "Bästa kräftvinet" korades till en Albarino från Rias Baixas, Galicien, Spanien. Som gjort till alla skaldjur. På Systemet finns två nu: Lagar de Cervera och Orballo.
Jag säger i helt förtroligt: Fortsätt att dricka öl, men pröva hellre vinerna som är föreslagna!
söndag 8 augusti 2010
En skönsöndag i himmelriket.
Då var det äntligen dags för att hela sin kropp på Sankt Jörgen Park Spa. Det blir en lugn & skön söndag med sparitual, vilket innebär att man får ett kit med olja, peeling, scrup, ansiktsmask, fotsalt mm. så får man välja om mellan lugnande, renande eller energigivande.
Inne på spat så går man olika steg mellan olika bastu, basänger, duschar & avkopplingsrum. Man kan ligga & vila, läsa, dricka te, äta frukt eller ligga i en solstol & titta på kossorna på höjden intill, bara glömma allt utanför det gröna området.
Vi träffas 29/8 13:40 för att samla ihop gänget, alla betalar för sig själva till ett reducerat pris vid uppvisande av ett giltigt medlemskort för Gourmand i kassan.
Spat stänger 21:00 så det finns gott om tid för de som vill slappa extra länge.
Man kan äta något lättare under dagen i spacaféet i sin morgonrock, men för de som vill kommer vi att äta en varmrätt i den nya restaurangen vid 19:00. Jag återkommer om ett par rätter att välja mellan & pris. Totala antalet platser är 20 pers. sista anmälnignsdagen är söndagen 22/8 till Christian på c.thoresson@live.se
Pris är 295:- för Gourmand medlemmar vid uppvisande av medlemskort i kassan & 695:- för andra.
Inne på spat så går man olika steg mellan olika bastu, basänger, duschar & avkopplingsrum. Man kan ligga & vila, läsa, dricka te, äta frukt eller ligga i en solstol & titta på kossorna på höjden intill, bara glömma allt utanför det gröna området.
Vi träffas 29/8 13:40 för att samla ihop gänget, alla betalar för sig själva till ett reducerat pris vid uppvisande av ett giltigt medlemskort för Gourmand i kassan.
Spat stänger 21:00 så det finns gott om tid för de som vill slappa extra länge.
Man kan äta något lättare under dagen i spacaféet i sin morgonrock, men för de som vill kommer vi att äta en varmrätt i den nya restaurangen vid 19:00. Jag återkommer om ett par rätter att välja mellan & pris. Totala antalet platser är 20 pers. sista anmälnignsdagen är söndagen 22/8 till Christian på c.thoresson@live.se
Pris är 295:- för Gourmand medlemmar vid uppvisande av medlemskort i kassan & 695:- för andra.
onsdag 4 augusti 2010
En noshörining gick genom mitt vardagsrum.
Jag har nyligen varit på La Spinetta, en av de mest kända vinårdar nära vår egen vingård La Casa Vola. Och här sitter jag i mitt vardagsrum och dricker en La Spinetta Bionzo.
La Spinetta ägs av familjen Rivetti. Firman producerade sitt första vin 1981 och ligger i Castignole. På mycket kort tid har man gjort sig känd för sina välgjorda viner. Flera gånger om har man tilldelats tre glas i vinbibeln Gambero Rosso för sina viner. La Spinettas mest kända karaktärsmärke är en noshörning – och den syns på varje etikett från denna vingård.
Varför noshörning? Etiketten är en noshörning ritad av Albrecht Dürer som målande 1515 en noshörning – fast han aldrig sett en sådan. Teckningens historia går tillbaka till den tid då en indisk noshörning kom till Lissabon, Portugal. Det var det första vilda djur av detta slaget som kom till Europa. Som en gåva från den portugisiska guvernören i Indien till den portugisiske kungen, arrangerades det att noshörningen skulle slåss med en elefant. Elefanten vände tydligen om och flydde. En beskrivning av noshörningen kom snart till Tyskland, troligtvis genom enkla skisser, efter vilka Dürer preparerade sina teckningar och träsnitt utan att över huvudtaget ha sett djuret. Dürers fantasifulla kreation var så pass övertygande att den stod som inspiration för andra illustratörer i over 300 år, även efter det att de sett levande noshörningar utan plattor och numrerade fält.
Bionzon exploderar i näsan. Få producenter jag har mött har så tydliga kännetecken, och det känns som om det sitter mycket i fatlagringen. Frukten är storsinnad och påträngande med tydlig svart vinbärssylt. Parfymerade drag av körsbärslikör och hallon finns där också, med toner av bittermandel och mandelmassa och en exotisk, förförande kryddmarknad med nejlikor och annat.
I munnen är den fruktig och knappt några tanniner alls. Syran håller det mesta på plats. Oväntat nog, får man säga: Bionzon använder alla möjligheter den hittar och lånar några extra av grannen, och det är supergott.
La Spinetta ägs av familjen Rivetti. Firman producerade sitt första vin 1981 och ligger i Castignole. På mycket kort tid har man gjort sig känd för sina välgjorda viner. Flera gånger om har man tilldelats tre glas i vinbibeln Gambero Rosso för sina viner. La Spinettas mest kända karaktärsmärke är en noshörning – och den syns på varje etikett från denna vingård.
Varför noshörning? Etiketten är en noshörning ritad av Albrecht Dürer som målande 1515 en noshörning – fast han aldrig sett en sådan. Teckningens historia går tillbaka till den tid då en indisk noshörning kom till Lissabon, Portugal. Det var det första vilda djur av detta slaget som kom till Europa. Som en gåva från den portugisiska guvernören i Indien till den portugisiske kungen, arrangerades det att noshörningen skulle slåss med en elefant. Elefanten vände tydligen om och flydde. En beskrivning av noshörningen kom snart till Tyskland, troligtvis genom enkla skisser, efter vilka Dürer preparerade sina teckningar och träsnitt utan att över huvudtaget ha sett djuret. Dürers fantasifulla kreation var så pass övertygande att den stod som inspiration för andra illustratörer i over 300 år, även efter det att de sett levande noshörningar utan plattor och numrerade fält.
Bionzon exploderar i näsan. Få producenter jag har mött har så tydliga kännetecken, och det känns som om det sitter mycket i fatlagringen. Frukten är storsinnad och påträngande med tydlig svart vinbärssylt. Parfymerade drag av körsbärslikör och hallon finns där också, med toner av bittermandel och mandelmassa och en exotisk, förförande kryddmarknad med nejlikor och annat.
I munnen är den fruktig och knappt några tanniner alls. Syran håller det mesta på plats. Oväntat nog, får man säga: Bionzon använder alla möjligheter den hittar och lånar några extra av grannen, och det är supergott.
söndag 18 juli 2010
Välkommen till familjen.
Då har man äntligen varit på Familjen som alla talat så gott om. Man var ju rädd för att förväntningarna blivit för höga nu efter allas berättelser om den familjära atmosfären, proffsiga servicen, vällagade & framförallt prisvärda maten, lyxiga viner på glas, ja ett perfekt ställe för att gå ut & umgås på.
Jag gick dit med mina kollegor från nyöppnade Garden Café, hotellrestaurangen på Sankt Jörgen park resort som fått en rejäl make over.
När vi anlände vid 20:15 en torsdag var det smockat med folk, ute som inne. Vi tog en aptitretare i baren medans vi väntade på vårt bord & fick bra service av den minst sagt ett glatt energiknippe.
Väl till bords beställde vi deras populära trerätters för 295:- som byts ut efter tillgång av råvaror & humör.
Innan maten fick man njuta av en krispig baguette, knäcke, tempererat smör & hör här, en pastej på isterband. Jag ryser när jag skriver det men det var gott till skillnad från den hela korven, som inte faller mig i smaken.
Jag bytte ut förrätten som var fisk & skaldjurscevichè på räkor, blåmusslor & havskatt med äpple & blekselleri bla. generös portion & fräsch var den. Istället valde jag ett säkert kort med tanke på att jag inte tål skaldjur. Löjrom med gräddfil, lök, blinier, enkelt & mycket gott i sällskap med en linjerullad akvavit & en kall öl. Jag valde för omväxlingskull öl till båda rätterna, det blev en weissbier som deras moder krog Kock & vin tagit fram med göteborgsbryggeriet Ocean. Den var fin, frisk & fruktig, en härlig sommaröl. Den andra från samma bryggeri blev en golden ale.
Till varmrätt blev det en kärleksfullt rosastekt fläskfilé med en trio på kålrot, fondant, råstekt & puré. Denna rotmosgrönsak gör sig väl värt en plats på finmiddagsbordet i rätta händer. Den ackompanjerades av en rödvinsvierge. Med reservation att jag glömt någon ingrediens var det en av de bästa fläskfilé rätter jag stillat min gourmandmage med.
Som sötdövare blev det en kräm på kondenserad mjölk & färskost, färska bär & en fräsch granité.
Kort & gott, avslappnat, trevligt, gott & t.o.m en slant kvar i plånboken när man går där i från.
Fräsch sommardrink.
Är ni sugna på något fräscht i sommarvärmen, kanske vill bjuda på något svalkande när middagsgästerna anländer innan grillens glöd lyser magiskt. Då kan jag varmt rekommendera
Sangria de la Horse bay.
Sangria de la Horse bay.
- 1 flaska vitt vin
- 2,5 dl vodka
- 0,5 l sprite
- 1 st lime i tunna skivor
- 30 cm rabarber, skalad i tunna skivor
- 1 kruka mynta, strimlad
- 0,5 dl cassonade/ råsocker
Gott snack på grillen!
Jag prövade här om kvällen att linda in Morbier ost i lättrökt lufttorkad skinka & lägga det på grillen. Kanon gott, skinkan får dessvärre ingen färg men osten blir härligt krämig & smakerna kommer fram fint från den annars rätt milda osten. Till detta prövade jag min hemgjorda plommon & fikonchutney som lagrats i två år, passade fint med något sötsyrligt till.Jag rekommenderar att använda en skinka som inte är så hårt torkad då den inte fäster i sig själv när man lindar den. Sen är det väl ändå syndigt att lägga på en dyr Pata Negra skinka på grillen, den ska ju njutas i väl tempererad i tunna skivor.
Osten kommer från Jura i Frankrike & är oftast gjord på opastöriserad komjölk. Den har en halvhård kärna innanför det oranga hårda ytskiktet. Den karekaristiska gråa linjen som delar av de båda h alvorna är aska som bonden förr i tiden hällde över ostmassan från morgonmjölken i väntan på att få mjölka ännu en gång på eftermiddagen. Numera delas osten & man strör över aska & salt för att den ska se sig lik ut. Fetthalten är 45% i torrmassan.
måndag 28 juni 2010
Turin - starten på en matvecka
Vi checkade in på vårt hotell vid åtta på kvällen och frågade receptionisten om han kunde rekommendera något ok ställe att äta på. "På andra sidan har ni ett enkelt men bra ställe". Lite väl lätt att nämna nämaste restaurangen tänkte vi skeptiskt men eftersom tröttheten efter resan började kännas fick det bli så och efter ett glas vin i baren fick vi ett bord i lokalen som var full av locals men fri från turister.
Piemontesiska specialiteter på menyn och vi började med sparris lindad i prosciutto och ostsås respektive små ansjovisar inlagda i vinäger med örtolja. Verkligen enkla men jättegoda förrätter. Ansjovisen liknade den spanska bocceronesen jag blivit så förtjust i på senare tid. Sen valde Fia tajarin som är piemontesisk pasta skuren för han i tunna strängar. Endast Karl-Johansvamp, olivolja och persilja som tillbehör men fantastiskt gott . Jag valde "pannkakspanerat" kaninkött med grillade grönsaker som oxå var riktigt fint. Med ett billigt men schysst rödvin var vi riktigt nöjda men visste inte om vi haft tur eller om kvaliten på maten skulle hålla i sig.
Nästa dag traskade vi runt i Turins gamla fina stadsdelar och när det var dags för lunch träffade vi rätt igen. Tagliolini m salsicciakorv och tomat samt spenat och färskostfylld tortellini med salviasmör var utmärkt med torrt vitt vin.
Kvällens middag fick avrunda vårt korta stadsbesök då vi skulle vidare nästa dag. Vi chansade ännu en gång och tog full pott! Casa Martin har en stor meny men vi kände att en italiensk klassisk femrätters hade varit lite för mättande och valde förrätt följd av pizza. Jag fick en "variation" på carne crudo(piemontesisk råbiff) som bestod av hackat nötkött, carpaccio på kalv och rå, färsk korv. Riktigt hög kvalitet på köttet som smälte i munnen. Fias mozzarella var dock höjdpunkten. På tallriken ligger en hel ostboll enbart ackompanjerad av lite örtolja och några halva cocktailtomater. Jaha tänkte båda häpet, det här var ju en rejäl portion som man inte kan få i sig. Fel, fel, fel. Smaken och konsistensen på den alldeles färska buffelmozzarellan var helt fantastisk! Det behöver inte vara svårare än så. Jag hjälpte gärna till att avsluta och kände att det här måste jag äta snart igen.
Svamppizzan och auberginpizzan som följde den fina inledningen var enastående goda! 60Euro inklusive en god flaska rött vin och dricks för hela kalaset gör ingen sur.
Man började nu inse områdets tanke och filosofi och kände att det kunde bli en bra vecka.
Nu är jag trött men jag fortsätter snarast att redogöra för för resten av vår tripp.
Sov gott
Piemontesiska specialiteter på menyn och vi började med sparris lindad i prosciutto och ostsås respektive små ansjovisar inlagda i vinäger med örtolja. Verkligen enkla men jättegoda förrätter. Ansjovisen liknade den spanska bocceronesen jag blivit så förtjust i på senare tid. Sen valde Fia tajarin som är piemontesisk pasta skuren för han i tunna strängar. Endast Karl-Johansvamp, olivolja och persilja som tillbehör men fantastiskt gott . Jag valde "pannkakspanerat" kaninkött med grillade grönsaker som oxå var riktigt fint. Med ett billigt men schysst rödvin var vi riktigt nöjda men visste inte om vi haft tur eller om kvaliten på maten skulle hålla i sig.
Nästa dag traskade vi runt i Turins gamla fina stadsdelar och när det var dags för lunch träffade vi rätt igen. Tagliolini m salsicciakorv och tomat samt spenat och färskostfylld tortellini med salviasmör var utmärkt med torrt vitt vin.
Kvällens middag fick avrunda vårt korta stadsbesök då vi skulle vidare nästa dag. Vi chansade ännu en gång och tog full pott! Casa Martin har en stor meny men vi kände att en italiensk klassisk femrätters hade varit lite för mättande och valde förrätt följd av pizza. Jag fick en "variation" på carne crudo(piemontesisk råbiff) som bestod av hackat nötkött, carpaccio på kalv och rå, färsk korv. Riktigt hög kvalitet på köttet som smälte i munnen. Fias mozzarella var dock höjdpunkten. På tallriken ligger en hel ostboll enbart ackompanjerad av lite örtolja och några halva cocktailtomater. Jaha tänkte båda häpet, det här var ju en rejäl portion som man inte kan få i sig. Fel, fel, fel. Smaken och konsistensen på den alldeles färska buffelmozzarellan var helt fantastisk! Det behöver inte vara svårare än så. Jag hjälpte gärna till att avsluta och kände att det här måste jag äta snart igen.
Svamppizzan och auberginpizzan som följde den fina inledningen var enastående goda! 60Euro inklusive en god flaska rött vin och dricks för hela kalaset gör ingen sur.
Man började nu inse områdets tanke och filosofi och kände att det kunde bli en bra vecka.
Nu är jag trött men jag fortsätter snarast att redogöra för för resten av vår tripp.
Sov gott
torsdag 10 juni 2010
Slow food - vägen till ett bättre liv?
Nästa söndag åker jag och Sofia till Piemonte. I ett av Italiens fantastiska mat och vinområden skall vi bila runt i en vecka och besöka marknader, restauranger och inte minst våra vänner Claes och Anders ( Gourmands dryckesexpert, reds. anm.) i deras förhoppningsvis då beboeliga hus i Santo Stefano Belbo.
Maten i Piemonte är viktigare än vi kan föreställa oss tror jag. Men det moderna samhället har de senaste decennierna hunnit ifatt även Italien , och Mc Donalds och fryst färdigmat har tagit sig in i folkhemmet med rasande fart. I början av åttiotalet fick denna utveckling några människor i den lilla staden Bra några mil söder om Turin att reagera. De fann att det inte längre gick att köpa god lokalproducerad mat eller dryck i butikerna eller restaurangerna pga de stora livsmedelskedjornas ökade dominans och bestämde sig för att starta en förening som främjar lokal och sund hantverksproduktion. Piero Sardo, en av grundarna av Sloow foodrörelsen, tillhörde den intelektuella vänstern men tröttnade på politiken och tyckte att "kan man inte förändra världen så kan man åtminstone byta meny i sin hemtrakt".
Sedan starten har det hunnits med väldigt mycket. Bl.a. har man fått Coop i Italien att börja sälja lokalproducerade varor i sina över tusen butiker och stormarknader vilket i Piemonte medförde att antalet små livsmedelsföretag ökade från 148 tiil 309 på fyra år. Projektet "Tierra Madre" syftar till att rädda utrotningshotade djur, grödor och livsmedel runt om i världen för att bevara matkulturen åt eftervärlden. Bl.a. den samiska "suovan"!
Det Sloow food jobbar mot är fast food, den globala och snabbt växande snabbmatsindustrin och EU-byråkrati som försvårar för småskaliga livsmededelsproducenter. Men kärnan i verksammheten är nog ändå en fråga om livsattityd. Att vi borde tänka till lite och tagga ner en smula. Fråga oss om det industriella samhällets hets och effektivitet bara är av godo?
Jag kan erkänna att det inte är lätt att bryta sina vanor och mönster och som sann gourmand faller jag då och då för frestelser som multinationellt tillverkade hamburgare och brun läsk och jag vet inte många som kan äta lika snabbt som mej själv. Men i grund och botten vet jag att det är i en miljö där goda vänner samlas och samtalar i timmar runt vällagad mat gjord på schyssta råvaror som jag trivs bäst och hör hemma så Sloow food-ideologin inspirerar mej mer och mer. Hoppas att jag lockat fler Gourmander till eftertanke med denna introduktion!
Trevliga böcker jag stulit information från:
"Solens smak" av Bo Hagström
"Långsam mat och lugnare liv" av Lena Katarina Svanberg och Marita Jonsson
Maten i Piemonte är viktigare än vi kan föreställa oss tror jag. Men det moderna samhället har de senaste decennierna hunnit ifatt även Italien , och Mc Donalds och fryst färdigmat har tagit sig in i folkhemmet med rasande fart. I början av åttiotalet fick denna utveckling några människor i den lilla staden Bra några mil söder om Turin att reagera. De fann att det inte längre gick att köpa god lokalproducerad mat eller dryck i butikerna eller restaurangerna pga de stora livsmedelskedjornas ökade dominans och bestämde sig för att starta en förening som främjar lokal och sund hantverksproduktion. Piero Sardo, en av grundarna av Sloow foodrörelsen, tillhörde den intelektuella vänstern men tröttnade på politiken och tyckte att "kan man inte förändra världen så kan man åtminstone byta meny i sin hemtrakt".
Sedan starten har det hunnits med väldigt mycket. Bl.a. har man fått Coop i Italien att börja sälja lokalproducerade varor i sina över tusen butiker och stormarknader vilket i Piemonte medförde att antalet små livsmedelsföretag ökade från 148 tiil 309 på fyra år. Projektet "Tierra Madre" syftar till att rädda utrotningshotade djur, grödor och livsmedel runt om i världen för att bevara matkulturen åt eftervärlden. Bl.a. den samiska "suovan"!
Det Sloow food jobbar mot är fast food, den globala och snabbt växande snabbmatsindustrin och EU-byråkrati som försvårar för småskaliga livsmededelsproducenter. Men kärnan i verksammheten är nog ändå en fråga om livsattityd. Att vi borde tänka till lite och tagga ner en smula. Fråga oss om det industriella samhällets hets och effektivitet bara är av godo?
Jag kan erkänna att det inte är lätt att bryta sina vanor och mönster och som sann gourmand faller jag då och då för frestelser som multinationellt tillverkade hamburgare och brun läsk och jag vet inte många som kan äta lika snabbt som mej själv. Men i grund och botten vet jag att det är i en miljö där goda vänner samlas och samtalar i timmar runt vällagad mat gjord på schyssta råvaror som jag trivs bäst och hör hemma så Sloow food-ideologin inspirerar mej mer och mer. Hoppas att jag lockat fler Gourmander till eftertanke med denna introduktion!
Trevliga böcker jag stulit information från:
"Solens smak" av Bo Hagström
"Långsam mat och lugnare liv" av Lena Katarina Svanberg och Marita Jonsson
fredag 28 maj 2010
Ät den och drick ett glas Barolo till.
Ja, jag vet. Det är tidigt för att prata tryffel. Den kommer ju inte förrän till hösten.
Ändå vill jag passa på för den som är intresserad av denna dyrgrip att börja tänka på att åka till Piemonte. Tryffeln är och förblir en guldsten många människor här och man kan åka långa omvägar för att få uppleva den. Dyr, exklusiv - och väldigt njutbar. Jag talar förstås om den vita tryffeln - inte den svarta - och inte heller den chokladmässiga.
80 procent av all vit tryffel som produceras i Italien är ursprungligen från Alba in Cuneo, alldeles nära La Casa Vola. Därför kallas vit tryffel ofta för Albatryffel.
Det dröjer till hösten - och vi ska ha en härlig sommar på La Casa Vola. Så länge kan man gå med i Göteborgs Tryffelsällskap och finns på Facebook där man kallar sig för "Göteborgs tryffel-sällskap". Kanske inte så seriös, men ändå kul. Bidra med dina upplevelser kring tryffel och din önskan att äta den.
Ät den och drick ett glas Barolo till.
På Systembolaget kryllar det av Barolo.
Ändå vill jag passa på för den som är intresserad av denna dyrgrip att börja tänka på att åka till Piemonte. Tryffeln är och förblir en guldsten många människor här och man kan åka långa omvägar för att få uppleva den. Dyr, exklusiv - och väldigt njutbar. Jag talar förstås om den vita tryffeln - inte den svarta - och inte heller den chokladmässiga.
80 procent av all vit tryffel som produceras i Italien är ursprungligen från Alba in Cuneo, alldeles nära La Casa Vola. Därför kallas vit tryffel ofta för Albatryffel.
Det dröjer till hösten - och vi ska ha en härlig sommar på La Casa Vola. Så länge kan man gå med i Göteborgs Tryffelsällskap och finns på Facebook där man kallar sig för "Göteborgs tryffel-sällskap". Kanske inte så seriös, men ändå kul. Bidra med dina upplevelser kring tryffel och din önskan att äta den.
Ät den och drick ett glas Barolo till.
På Systembolaget kryllar det av Barolo.
onsdag 19 maj 2010
En länk
Idag tipsar jag om en länk som handlar om vin från Piemonte, närmare bestämt Lange. Filmen berättar om vintillverkningen i Santo Stefano Belbo - en by där min egna vingård ligger. Intressant, eller hur?
http://www.youtube.com/watch?v=bBh3vV_u3W8
http://www.youtube.com/watch?v=bBh3vV_u3W8
tisdag 11 maj 2010
Vin i Italien
Idag tipsar jag bara kort om en länk där jag skriver om ett vin:
http://lacasavola.wordpress.com/2010/05/11/en-druva-du-aldrig-har-hort-talas-om/
http://lacasavola.wordpress.com/2010/05/11/en-druva-du-aldrig-har-hort-talas-om/
söndag 25 april 2010
Jag har varit i himmelriket!
För tre veckor sedan var min sambo Annie & jag på Sankt Jörgen park resort för en övernattning med god mat & en underbar spaupplevelse. Man har svårt att tro att i ett industriområde i Tuve ligger en oas med fin natur där det går Highland cattle & betar & golfbanans gräs lyser grönt i dalen. Hotellet i sig är en upplevelse där allt är genomtänkt & designat, rummen är olika inredda med olika teman. Vi fastnade på rummet & bara njöt av tystnaden & de underbara sängarna där man låg & filosoferade & tittade lite på något ointressant på tv. Senare gick vi ner & åt lite i den magnifika baren/ loungen, 15 meter i tak med stor öppen spis & en flygel som skänker ljuv sång & musik på helg kvällarna. Vid senkvällens inbrott blev det tre rätters supé, men maten på den här restaurangen skriver jag om någon annan gång. Efter en god natt sömn & frukost bytte vi om till badrock & flip flopps. Efter att ha valt en energigivande ritual fick vi en itroduktion om rutten & alla tillhörande krämer, scrub & oljor. Jag blev såld redan vid den japanska tvagningen, man satt på en pall hade en trähink, "tvättlapp" & följde ett mönster i ca tio minuter. Man kände sig rofylld & ovanligt ren. Sen öppnades porten in till gudarnas palats, vilket lugn, is regn som klirrade, aromatiska dofter, rofylld musik, värmande eldstad. Beroende på vilken sorts ritual man valt så gick man i en viss ordning & använde sig av mer eller mindre av de varma & kalla källorna som fanns. Makalöst effektfyllt! Vi gick in i kristall bastun & lade oss ner för att vila när vi ändå var ensamma, jag pratade om hur pinsamt det skulle vara att somna & vakna upp bland alla andra med ett ryck eller efter ett konstigt läte, vips så slocknade båda två. Men som tur var ensamma & utan seckel i mungipan. Vi låg & åt fukt framför öppen eld, la ansiktsmask som verkade i ångbastu, doppa oss i iskall "tunna", lyssnade till topiska fåglar & vatten som porlade i en lagom varm bastu, fick väldoftande oljor hällda över de varma stenarna i bastun, simmade i en stor basäng med flertalet stationer med masserande bubblor i olika storlekar, vattenfall & strömmar. Ja listan är längre än så. Men det bästa var ändå att efter att ha badat ute i den 40 gradiga poolen, somna i en solstol i den värmande vårsolen. Det här måste upplevas, jag har hört talas om bra spaupplevelser men att det var så här visste jag inte. Så det är väl därför det här stället har blivit utnämnt till den bästa spaanläggningen två år i rad.
Vi kommer att göra en sådan här heldag en söndag fram igenom för alla medlemmar, naturligtvis får man ta med sig någon vän. Det kommer att börja 9:00 & hålla på så länge vi orkar hålla oss vakna. Det kostar 295:- för medlemmar & 695:- för övriga. Är ni intresserade så anmäl er till mig på c.thoresson@live.se .
Vi kommer att göra en sådan här heldag en söndag fram igenom för alla medlemmar, naturligtvis får man ta med sig någon vän. Det kommer att börja 9:00 & hålla på så länge vi orkar hålla oss vakna. Det kostar 295:- för medlemmar & 695:- för övriga. Är ni intresserade så anmäl er till mig på c.thoresson@live.se .
onsdag 21 april 2010
Goda ostar&viner som umgås
Det var full sittning när vi lyssnade på Petrus som gav oss en inblick i samspelet mellan ost och dryck i Amerikabaren. Folket verkade mycket nöjda med provningen/prövningen när vi sammanfattade eftermiddagen på (öl-)Haket efteråt. Det får väl anses som en nybörjarintroduktion i ämnet och jag tror att flera kommer tänka till nu och kanske välja nåt annat än rödtjut till osten ibland. Jag har gjort en kort sammanfattning av dryckerna som Alex hade parat ihop med mejerivarorna. Och här kommer den!
Palmér&co Brut (219kr) - Champagne som är torr och frisk i smaken med inslag av citrus(enligt Bolaget) . Var tänkt ihop med Brillat Savarin och passade utmärkt till. Funkade också till get och Gruyeren hörde jag några säga.
Omaka springs, Sauvignon blanc 2008 (89kr) - nya zeeländare som är torrt och friskt med smak av passionsfrukt, gröna äpplen och lime. Passade som sig bör med Valencay eftersom druvtypisk Sb brukar göra det.
Sierra nevada, pale ale (22,90kr) - en favorit bland flera och mycket fin till den grottlagrade Gruyéren men även till den mögliga enligt Petrus smak. Denna amerikanska öl smakar som ju alla kunde känna rågbröd, aprikos och pomerans.
Allegrini, Valpolicella superiore 2007 (99kr) - det enda rödvinet gav oss smaker av fat, körsbär, plommon och kakao. Ett kryddigt, fruktigt vin som var tänkt till den i Amaronepressrester lagrade Ubriacoosten. Kan bara hålla med. Den enda ost som funkade till det vinet tycker jag själv(men vem bryr sig?)
Cadillac - Förlåt! Jag trodde att det bara fanns ett sött Cadillacvin på Systemet men det finns två så jag återkommer med detaljer. Det är en svart flaska iallafall och kostar antingen 75 eller 82 kronor så ni får väl prova båda. Passar kanon till den gröna Fromage de riomen kan vi konstatera. Sött+salt/mögligt=sant!
Sådär, nu är det bara att springa till närmsta systembolag och shoppa loss. För ostarna ligger väl redan i kylen?
Palmér&co Brut (219kr) - Champagne som är torr och frisk i smaken med inslag av citrus(enligt Bolaget) . Var tänkt ihop med Brillat Savarin och passade utmärkt till. Funkade också till get och Gruyeren hörde jag några säga.
Omaka springs, Sauvignon blanc 2008 (89kr) - nya zeeländare som är torrt och friskt med smak av passionsfrukt, gröna äpplen och lime. Passade som sig bör med Valencay eftersom druvtypisk Sb brukar göra det.
Sierra nevada, pale ale (22,90kr) - en favorit bland flera och mycket fin till den grottlagrade Gruyéren men även till den mögliga enligt Petrus smak. Denna amerikanska öl smakar som ju alla kunde känna rågbröd, aprikos och pomerans.
Allegrini, Valpolicella superiore 2007 (99kr) - det enda rödvinet gav oss smaker av fat, körsbär, plommon och kakao. Ett kryddigt, fruktigt vin som var tänkt till den i Amaronepressrester lagrade Ubriacoosten. Kan bara hålla med. Den enda ost som funkade till det vinet tycker jag själv(men vem bryr sig?)
Cadillac - Förlåt! Jag trodde att det bara fanns ett sött Cadillacvin på Systemet men det finns två så jag återkommer med detaljer. Det är en svart flaska iallafall och kostar antingen 75 eller 82 kronor så ni får väl prova båda. Passar kanon till den gröna Fromage de riomen kan vi konstatera. Sött+salt/mögligt=sant!
Sådär, nu är det bara att springa till närmsta systembolag och shoppa loss. För ostarna ligger väl redan i kylen?
söndag 11 april 2010
Whiskeyprovning på Ölrepubliken.
Lördagen 27/3 var detWhiskey-
provning på Ölrepubliken som
Pelle höll, lika bra & intressant som ölprovningen på The Rover i höstas.
Vi träffades vid 15 tiden & pratade över en Oppigård Easterale, mycket trevlig påsköl.
Vi blev 13 delaktiga denna eftermiddag & fick sitta för oss själva i ett chambre separee, de bärnstensfärgade dryckerna var upphällda när vi kom in & det doftade angenämt. Pelle berättade ingående om hur man på ett sätt förädlade det rena källvattnet till denna elddryck. Vad det finns för olika sorter, lagringar, destillerier.
Vi smakade oss igenom alla sorterna som de var, väldigt starka & smakrika, men efter lite rumstempererat vatten i så blommade en del ut & de var mer tilltalande att avnjuta.Själv så har jag bara börjat att lära mig att smaka dessa inbjudande drycker & efter att ha provat de av den här klassen & smakerna har man ju redan blivit mer kräsen. Konstigt nog föll jag för den med mycket smak & som var mest rökig. Ibland de sex single malt sorterna var även en japanare & en svensk med. Den svenska Mackmyran kändes rätt spritig & ung jämfört med de andra. Den japanska Miyagikyo var riktigt trevlig, men som sagt var Ardbeg vinnaren för mig.
Det var roligt att det var blandade åldrar & kunskapsnivåer, nybörjare som mig själv till erfaren whiskyklubbsmedlem.
Jag tog en chansning & provade lotteri med fina priser så som: en fin Porchekniv, en bok om singlemalt whiskey, en bok om öl & en vittryffelolja. Succé! alla var med & alla priserna gjorde de vinnande deltagarna nöjda.
Som ni märker så förevigar vår nya fotograf Elin Carlsson våra tillfällen då vi gottar oss i överflöd.
Lördag 17/4 blir det ost & vinprovnig med Alex från Linnégatansost, det kommer att bli en höjdare också.
söndag 21 mars 2010
En sen natt och en improvisation
Det blev en sen natt i går natt. Vi ramlade hem vid tolvsnåret, jag. Claes, Sofia och Jonas.
Och var sådär småhungriga. Som tur var kylskåpet fullt. Och Jonas ställde upp som chef och jag som souschef.
Och allt blev lyckat. Jonas bestämde sig för att göra fräs. Enkla grönsaker fick sin touch av vågad balsamvinäger och syra. Balanserad med de sedvanliga salt- och pepparkryddorna, olja och färsk basilika. Spagettin kläddes med detta fräs.
Därpå liten improvisation med panerad halloumi lätt pudrad med oregano.
Snabb rätt och mycket smaker. Lätt att äta och tillfredsställande.
Vinet? Tja... Jag borde kanske kommit ihåg det mer.
Det var bara det att maten var så mycket bättre.
En ny vän - som går att dricka
Jag har fått en ny vän. Och det är Kanonkops "Kadette".
Vinet kommer från en av de äldsta vinegendomarna i Sydafrika. Egendomens namn kommer från de kanoner som användes för att varsko traktens bönder om att ett handelsskepp kommit in till Kapstaden.
Vinet har en mörk, röd färg. Stor, ung och rökig smak med inslag av björnbär och mörka körsbär. Fyllig, fruktig och koncentrerad med mörk fruktighet och balanserad strävhet.
Och underbart brännande. Brännande på tungan, brännande i gommen. Stor smak och mycket att smaka på. Vinet pratar med mig. Och jag svarar tillbaka att jag fått en ny vän. Som går att dricka. Många gånger.
torsdag 18 mars 2010
Whiskeyprovning.
Vill bara påminna om whiskeyprovningen nästa lördag 27/3 & att det är hög tid att betala in avgiften nu för de anmälda som inte gjort det! Det finns fortfarande platser kvar så häng gärna med om ni vill få en resa genom maltwhiskeyns värld.
onsdag 10 mars 2010
Gourmand skriver om mat & dryck i Frontview magazine.
Ört & honungskryddad lammstek med potatis & palsternacksmos, ugnsrostade rotfrukter, gröna bönor & rostad vitlöksås.
Jonas, Christian & Anders har sedan en tid tillbaka skrivit om mat & dryck för Frontview magazine som ges ut på Hisingen längs älvfåran. Det är en tidskrift som erbjuder aktuella händelser & aktiviteter i närområdet, erbjudanden från alla kategorier & företag & en del intressant läsning om bla historiska ställen som vårt gamla varv, Aftonstjärnan & hur älvstrandens utveckling kommer att se ut i framtiden mm. Den har fått stor uppmärksamhet & har vuxit sig starkare för varje nummer. Vi är naturligtvis glada att nå ut till så mycket folk i våra trakter med vad vi så innerligt brinner för, GASTRONOMISKA BERUSNINGAR!
Vi har märkt av visat intresse såsom nya medlemmar & förfrågningar till våra olika provningar.
Snart kommer ett nytt reportage om påskmiddag med lammstek & härligt vin från Piemonte, Italien. Vi fotade lite mat för provlagningen till tidningen idag på Restaurang Mineral där jag jobbar.
Vi har påbörjat ett samarbete med Coop Eriksberg som har stått för maten till fotograferingen som vi är tacksamma för. Vi hoppas naturligtvis på många roliga events ihop framöver.
Vi får väl presentera Gourmands nya fotograf, Elin Carlsson, som kommer att ge oss minnen & sköna bilder till er som inte alltid kan medverka på våra träffar.
När tidningen kommit ut skriver vi in recept & vintips på bloggen.
Har ni några förslag på vad nästkommande reportage ska handla om, något recept som ni gärna vill att andra ska få ta del av, dryck tips, eller bara synpunkter på vad vi skriver om & vad vi ska göra tillsammans i vår, hör då av er till mig på c.thoresson@live.se.
Unna er nu av det som just ni tycker är det bästa för er i helgen. Ta hand om er.
Hälsningar Christian.
söndag 28 februari 2010
Så - vad dricker man medan man flyger?
Vad dricker man då när man flyger?
Denna vecka som gick har jag spenderat i New York och har också haft mina vinögon med mig. I USA - och då specielt New York - finns förstås en hel del vinbutiker. Inte svåra att hitta, bara väldigt amerikanska....
Vinerna är oftast gjorda på vindruvan Zinfandel och kan ha namn som är helt absurda. Som till exempel "Jealous Dog". Utan att vara en vinsnobb och rynka åt näsan är "Jealous Dog" något som jag snabbt hoppar över.
Den största vinupplevelsen under resan var på Mariot Hotel nära Times Square och då en Zinfandel. Denna druva - som är mest känd för oss som blå - har också sin vita motsvarighet. Eller snarare rosa. Ett stilla vin som är rosa och smakar... bra, vill jag säga.
Den andra vinupplevelsen i USA var i "Oak room" på Plaza Hotel och då också en Zinfandel som också finns på systembolaget. God, tät smak och alldeles perfekt i den regnsnöiga stan. Och på sätt och vis värmde den och såg till att tillvaron blev godare. Sånt gör goda viner, eller hur?
Flygningen över till USA satt jag själv i det man kallar för "economy extra" - eller som jag hellre vill se det - business light. Vad gäller mat och dryck får du det mesta du pekar på. I vilken mängd du vill. Några få viner är att välja på, några spritsorter och så en bestämd meny.
Särskilt nyfiken blev jag på vinerna, förstås. Och efter att ha kollat menyn - som var potatismos och köttbullar (!) - hoppade jag över vinerna.
Inte kan man dricka vin till köttbullar och mos. Öl kanske hade passat bättre. Men inte för mig... Jag tar hellre nåt utöver det vanliga. Champagne! Och jag tänkte "Why not?!".
Sagt och gjort. Och jag kan meddela att köttbullarna åkte ner i halsen alldeles utmärkt tack vare champagnen.
Vad det var för champagne? Jo, det ska jag berätta. Nicolas Feuillatte Brut Reserve Non-Vintage. Den vanligaste champagnesorten på SAS. Och om den finns på Systembolaget?
Nopp.
Bara på flygningar. Och tillsammans med köttbullar och potatismos.
Denna vecka som gick har jag spenderat i New York och har också haft mina vinögon med mig. I USA - och då specielt New York - finns förstås en hel del vinbutiker. Inte svåra att hitta, bara väldigt amerikanska....
Vinerna är oftast gjorda på vindruvan Zinfandel och kan ha namn som är helt absurda. Som till exempel "Jealous Dog". Utan att vara en vinsnobb och rynka åt näsan är "Jealous Dog" något som jag snabbt hoppar över.
Den största vinupplevelsen under resan var på Mariot Hotel nära Times Square och då en Zinfandel. Denna druva - som är mest känd för oss som blå - har också sin vita motsvarighet. Eller snarare rosa. Ett stilla vin som är rosa och smakar... bra, vill jag säga.
Den andra vinupplevelsen i USA var i "Oak room" på Plaza Hotel och då också en Zinfandel som också finns på systembolaget. God, tät smak och alldeles perfekt i den regnsnöiga stan. Och på sätt och vis värmde den och såg till att tillvaron blev godare. Sånt gör goda viner, eller hur?
Flygningen över till USA satt jag själv i det man kallar för "economy extra" - eller som jag hellre vill se det - business light. Vad gäller mat och dryck får du det mesta du pekar på. I vilken mängd du vill. Några få viner är att välja på, några spritsorter och så en bestämd meny.
Särskilt nyfiken blev jag på vinerna, förstås. Och efter att ha kollat menyn - som var potatismos och köttbullar (!) - hoppade jag över vinerna.
Inte kan man dricka vin till köttbullar och mos. Öl kanske hade passat bättre. Men inte för mig... Jag tar hellre nåt utöver det vanliga. Champagne! Och jag tänkte "Why not?!".
Sagt och gjort. Och jag kan meddela att köttbullarna åkte ner i halsen alldeles utmärkt tack vare champagnen.
Vad det var för champagne? Jo, det ska jag berätta. Nicolas Feuillatte Brut Reserve Non-Vintage. Den vanligaste champagnesorten på SAS. Och om den finns på Systembolaget?
Nopp.
Bara på flygningar. Och tillsammans med köttbullar och potatismos.
Barbera - långsamt vin till långsam mat
För ett tag sedan blev jag om bedd att skriva för Frontview. Jonas skrev om långkok och jag om vinerna. Inspirationen kommer från min egna vingård ”La Casa Vola” som ligger i Piemonte i norra Italien.
Här är artikeln:
I Piemonte är och förblir konceptet ”slow food” viktigt och därför väljer man närproducerade druvor och etablerade metoder som använts genom alla år för att producera de bästa vinerna. Här är man stolt över sitt arv, sin jord och sina tidigare generationers kunskaper om mat och vin. Här råder inte nyhetens behag utan snarare värdet av att föra traditionen vidare. Ju mer lokalt producerat vinet är desto högre blir det värdesatt.
Det doftar jord, lantlighet och tryffel i Piemonte. Dimman ligger tät över bergen under hösten och under sommaren är värmen en ständig följeslagare. På vår gård ”La Casa Vola” som ligger i Piemonte, närmare bestämt i närheten av de kända vinområdena Alba och Asti, har vi vita druvor. Moscatodruvan är områdets specialitet och dricks här som förstahandsval när man väljer vitt vin.
Men i det här området finns också fantastiska viner som är gjorda på barberadruvan. Smakfyllda, fruktiga och lagom lätta att dricka. Mot bakgrund av detta väljer jag två Barberavin till grytan. Det första vinet ackompanjerar smakerna i den långsamt kokade högreven. Det andra vinet låter grytans eftersmak leva kvar i vinets karaktär.
Det första ”grytvinet” blir Antè Barbera d'Asti (nr 32335, 89 kronor). Doften är stor och fruktig med karaktär av blåbär, mogna plommon, nymalet kaffe och rostade ekfat. Smaken är fyllig med frisk syra och karaktär av örter, stenfrukt, körsbär, cederträ, kaffe och nya rostade ekfat. Druvorna skördas manuellt från Ca' Biancas egna vingårdar vid full mognad i början av oktober. Vinet jäser med skalkontakt på rostfria tankar. Därefter mognar vinet sju månader på delvis nya rostade franska fat.
Det andra vinet blir Icardi Nuj Suj 2005 (nr 99080, 159 kronor). Vinet har kryddig doft med fatkaraktär, inslag av körsbär, björnbär, salvia och lakrits och kryddig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, björnbär, salvia och kaffe.
Sammanfattningvis två viner som matchar upp smakerna i ett långkok och som man gärna har med sig i smakminnet!
La Casa Vola tar emot gäster som vill uppleva mat och vin i Piemonte. Läs mer på www.lacasavola.com och på bloggen http://lacasavola.wordpress.com
Här är artikeln:
I Piemonte är och förblir konceptet ”slow food” viktigt och därför väljer man närproducerade druvor och etablerade metoder som använts genom alla år för att producera de bästa vinerna. Här är man stolt över sitt arv, sin jord och sina tidigare generationers kunskaper om mat och vin. Här råder inte nyhetens behag utan snarare värdet av att föra traditionen vidare. Ju mer lokalt producerat vinet är desto högre blir det värdesatt.
Det doftar jord, lantlighet och tryffel i Piemonte. Dimman ligger tät över bergen under hösten och under sommaren är värmen en ständig följeslagare. På vår gård ”La Casa Vola” som ligger i Piemonte, närmare bestämt i närheten av de kända vinområdena Alba och Asti, har vi vita druvor. Moscatodruvan är områdets specialitet och dricks här som förstahandsval när man väljer vitt vin.
Men i det här området finns också fantastiska viner som är gjorda på barberadruvan. Smakfyllda, fruktiga och lagom lätta att dricka. Mot bakgrund av detta väljer jag två Barberavin till grytan. Det första vinet ackompanjerar smakerna i den långsamt kokade högreven. Det andra vinet låter grytans eftersmak leva kvar i vinets karaktär.
Det första ”grytvinet” blir Antè Barbera d'Asti (nr 32335, 89 kronor). Doften är stor och fruktig med karaktär av blåbär, mogna plommon, nymalet kaffe och rostade ekfat. Smaken är fyllig med frisk syra och karaktär av örter, stenfrukt, körsbär, cederträ, kaffe och nya rostade ekfat. Druvorna skördas manuellt från Ca' Biancas egna vingårdar vid full mognad i början av oktober. Vinet jäser med skalkontakt på rostfria tankar. Därefter mognar vinet sju månader på delvis nya rostade franska fat.
Det andra vinet blir Icardi Nuj Suj 2005 (nr 99080, 159 kronor). Vinet har kryddig doft med fatkaraktär, inslag av körsbär, björnbär, salvia och lakrits och kryddig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, björnbär, salvia och kaffe.
Sammanfattningvis två viner som matchar upp smakerna i ett långkok och som man gärna har med sig i smakminnet!
La Casa Vola tar emot gäster som vill uppleva mat och vin i Piemonte. Läs mer på www.lacasavola.com och på bloggen http://lacasavola.wordpress.com
måndag 22 februari 2010
Passion för mat!
Mat- & dryckmässa på Eriksberg.
Nu till helgen är det dags igen för mässan på Erisbergshallen för matentusiaster. Den är från fredag 26/2 tom. sön 28/2 från kl 10:00 pris 140:-/ vuxen. Där erbjuds ett brett utbud av mat, dryck & föreläsning för hemmakockar & proffs. Det kommer att hållas Em i ostronöppning, naturligtvis kan man få sig ett ostron eller andra skaldjur från skaldjursbaren med ett glas bubbel till.
Är man intresserad av alkoholhaltiga drycker av klass kan man köpa ett klippkort för en överkomlig summa & gå omkring bland de olika dryckleverantörerna & låta tankarna sväva ut bland vingårdar eller lokala ölbryggeri. Jag kan rekommendera en visit hit men ställ gärna bilen det blir vad man gör det till, som Gourmand vill man ju gå igenom allt!
Njut! Vi syns kanske där.
Smakrik chilisås till Tigerräkorna.
Galangalroten har en citus & jordig arom med en hint av tall & tvål i smaken.Söt chilisås.
Det här är en kraftig sås med drag som passar till mycket men för att göra det enkelt så kan man servera den till stekta Tigerräkor. Vill ni lyxa till det så kan man fritera kräftstjärtar. Det finns tempuramix, en mix som blandas med vatten som kräftstjärtarna kan doppas i & friteras. Mixen finns i asiatiska mataffärer där ni även hittar de andra ingredienserna.
Har ni inte varit i en sådan affär kan jag varmt rekommendera det, det är en annorlund upplevelse. Det finns mycket olika varor från bla. Thailand, Kina & Japan.
Är man osäker på vad allt är så får man fråga sig fram, men var beredd på att känna dig som en turist för expediten kan lika gärna vara någon som kommit utfrån lagret & svarar dig på kinesiska. Det löser sig alltid i slutändan så var inte rädda för att prova på, det är BILLIGT & fräscht.
Detta receptet är ett restaurangrecept så det går tyvärr inte att dra ner mer på ingredienserna för att få med allt.
Recept:
- 10 st vitlöksklyftor, skalade
- 3 st rödchili, rensade
- 3 tummar ingefära, skalad & riven
- 1 tum galangal, inefära släkting, skalad & riven
- 3 st citrongräs, skalad, använd de mjällare bladen, skuren
- 6 st limeblad, färsk el. färskfrysta, strimlade
- 1/2 kruka koriander, använd stjälkarna också
- 3,5 dl socker
- 1 dl risvinäger
- 0,5 dl Nam pla, asiatisk fisksås
- 1 dl Tamari, mildare soyasort
Börja med att smälta sockret i en tjockbottnad kastrull tills det fått ljusbrun färg, häll på vinäger, fisksås & tamari. Koka till en karamell, trögflytande (116grader). Under tiden som karamellen kokar ska resten av ingredienserna läggas i en matberedare & köras till allt är fin hackat. Slå sedan på karamellen över hacket & kör runt lite. Låt svalna & severa sparsamt.
torsdag 18 februari 2010
Koriander.
Coriandrum sativum- Koriandern gör underverk i det asiatiska köket!
Koriander har länge varit en ört som är starkt parfymaromatisk & främmande för mig, men som de senaste åren blommat upp & spelat ett spratt för mina smaksinnen. Den doftar starkt & för en del rent av illa, där av namnet som härstammar från grekiskan, koriannon som betyder vägglus & annison som är Anis. Tycker man den har en för säregen smak kan jag rekommendera att prova den i en sås, gryta eller marinad istället för att strö strimlade blad över en sallad.
Koriander används flitigt i Asien & Sydamerika. Den har som läkeört & krydda ett över 3000 år förflutet från sydeuropa & mellanöstern där den vandrat upp till norra Europa. På bronåldern skeppades koriandern med handelsresande från England runt i världen, till Nordamerika & Indien. Till Syd- & Centralamerika kom den med Conquistadorerna. Benediktinermunkarna tog med sig örten till oss i Svearike inte för än på 1200-talet men det tog 400 år innan det började odlas i våra trädgårdar.
Koriandern är en lättodlad ettårig växt som trivs om den får mycket sol & en lång säsong. Man skördar fröna i Augusti då man klipper av plantorna, binder upp dem i buntar & låter de torka i papperspåsar. När fröna trillat av förvarar man de i en lufttät mörk burk. Hela växten är ätlig, bladen, stjälken & roten som är god att koka eller krossa i en sås. Fröna rostas med fördel & används både i salta & söta anrättningar.
Plantorna liknar Hundkex med långa, tunna, gröna stjälkar med vitrosa blomkronor.
Den stimulerande oljan som finns i fröna lär vara uppiggande & kunna hjälpa till med matsmältningen. Örten används mycket som smaksättning i mediciner & som essens i krämer mot reumatisk värk i leder & muskler.
torsdag 11 februari 2010
Vad tänker du du på när jag säger långkok?
Långkok?! Vad tänker du? Nåt som kräver en enorm tid, mer än du har tillgängligt? Nåt krångligt och svårlagat? Något du gärna äter men inte skulle få för dej att laga?Då är du inte ensam, men det hade varit fint att ändra uppfattning och faktiskt överraska din familj, dina vänner och med en måltid som får dem att först le brett och sedan lovprisa dina kokkonster!
Själva tanken med ett långkok är är att köttet, gärna med benet kvar, långsamt skall få ge smak åt buljongen den ligger i, tillsammans med rotfrukter,kryddor och annat gott. Om man sänker temperaturen på plattan förlänger man koktiden men får i gängäld en fylligare smak och ett kött som smälter i munnen.
Men hur skall man hinna med?? Tja frågan är om du har tid att tillbringa en knapp halvtimme eller så för att skära kött( man kan koka det helt om man vill), grönsaker och eventuellt bryna ingredienserna? För det är den tid som krävs för din gryta eller stek.
Riktigt effektiv är du om du tillagar kvällens mat medan koket sprider en ljuvlig doft i rummen och äter grytan en annan dag. Då behöver du inte stressa köttet utan sänker plattan till ett minimum och glömmer bort härligheten några timmar. Känn på köttet då och då. Det skall knappt ge något motstånd.
En välgjord gryta är något av det godaste man kan äta och fler och fler omdefinierar sin syn på lyx och sätter den rustika, högsmakande långkoksmaten före t.ex fläsk- eller oxfilé. Så nu när du har fått reda på att du kan själv så finns det ingen anledning att vänta. Bjud dej själv och någon du tycker extra mycket om på middag redan i morgon!!
Själva tanken med ett långkok är är att köttet, gärna med benet kvar, långsamt skall få ge smak åt buljongen den ligger i, tillsammans med rotfrukter,kryddor och annat gott. Om man sänker temperaturen på plattan förlänger man koktiden men får i gängäld en fylligare smak och ett kött som smälter i munnen.
Men hur skall man hinna med?? Tja frågan är om du har tid att tillbringa en knapp halvtimme eller så för att skära kött( man kan koka det helt om man vill), grönsaker och eventuellt bryna ingredienserna? För det är den tid som krävs för din gryta eller stek.
Riktigt effektiv är du om du tillagar kvällens mat medan koket sprider en ljuvlig doft i rummen och äter grytan en annan dag. Då behöver du inte stressa köttet utan sänker plattan till ett minimum och glömmer bort härligheten några timmar. Känn på köttet då och då. Det skall knappt ge något motstånd.
En välgjord gryta är något av det godaste man kan äta och fler och fler omdefinierar sin syn på lyx och sätter den rustika, högsmakande långkoksmaten före t.ex fläsk- eller oxfilé. Så nu när du har fått reda på att du kan själv så finns det ingen anledning att vänta. Bjud dej själv och någon du tycker extra mycket om på middag redan i morgon!!
söndag 7 februari 2010
Ost- & vinprovning.
Nu är ost- & vinprovningen fullbokad den 17/4!
Jag vill även påminna er som bokat plats om betalningen.
Är de fler som är intresserade så hör gärna av er så kan vi göra en provning till om efterfrågan är tillräckligt stor.
Mvh. vi på klubb Gourmand.
Jag vill även påminna er som bokat plats om betalningen.
Är de fler som är intresserade så hör gärna av er så kan vi göra en provning till om efterfrågan är tillräckligt stor.
Mvh. vi på klubb Gourmand.
lördag 6 februari 2010
Gräset är inte alltid grönare på andra sidan!
Som regel undviker jag frestelser - om de inte är oemotståndliga.
Mae West
Mae West
torsdag 28 januari 2010
Välkommen Anders!
Det är med glädje vi välkomnar Anders Molin till Gourmand som vår nye (och enda) dryckesguru!
Han skall framöver dela med sig av sina tankar och kunskap om i första hand vin men förhoppningsvis blir det lite annat matnyttigt också. Anders är medlem i två vinklubbar och jag har förmånen att vara med i en av dessa(Vinc). På fritiden basar han på Änggårdsbackens äldreboende och sjunger i den internationellt framstående manskören Hellmans drängar. I december blev Anders och maken Claes ägare av en gård med en liten vinlott i italienska Piemonte som vi förhoppningsvis får höra mer av i vår. Eftersom vår färske skribent är lika fascinerad av mat och dryck som Christian och mig är det en ynnest att ha honom i sällskapet!
Anders Molins vintips, snart på din favoritblogg!
Han skall framöver dela med sig av sina tankar och kunskap om i första hand vin men förhoppningsvis blir det lite annat matnyttigt också. Anders är medlem i två vinklubbar och jag har förmånen att vara med i en av dessa(Vinc). På fritiden basar han på Änggårdsbackens äldreboende och sjunger i den internationellt framstående manskören Hellmans drängar. I december blev Anders och maken Claes ägare av en gård med en liten vinlott i italienska Piemonte som vi förhoppningsvis får höra mer av i vår. Eftersom vår färske skribent är lika fascinerad av mat och dryck som Christian och mig är det en ynnest att ha honom i sällskapet!
Anders Molins vintips, snart på din favoritblogg!
onsdag 27 januari 2010
Mums till helgfikat.
Morotskaka.
Här är receptet på en mycket god & saftig kaka som jag brukade baka till fikabuffén när jag jobbade på Nordgården. Den håller sig mjul & fin i några dagar, kan med fördel förvaras i en påse i kylen.
Recept för 1 springform:
- 3,5 dl socker
- 2,5 dl matolja
- 3 st ägg
- 4 dl morötter, rivna
- 4 dl vetemjöl
- 1 tsk bakpulver
- 1 tsk kanel
- 0,5 tsk salt
Topping:
- 100 gr smör
- 190 gr florsocker
- 200 gr philadelphia
- 1/2 tsk vaniljsocker
- ca 1/4 st citron, saften
Smörj en springform & sätt ugnen på 200 grader. Blanda alla ingredienserna till kakan med en elvisp på lägsta fart till en jämn smet. Häll upp i formen & baka i mitten av ugnen på 175 grader i 50 min i varmluftsugn, för vanlig på 185 grader. Släpp på ringen när kakan svalnat.
För toppingen så smält smöret & blanda i resten av ingred. & rör till en jämn koncistens. Kyl ner & bred på ett täckande lager när kakan svalnat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)