Koriander.

Coriandrum sativum- Koriandern gör underverk i det asiatiska köket!

Koriander har länge varit en ört som är starkt parfymaromatisk & främmande för mig, men som de senaste åren blommat upp & spelat ett spratt för mina smaksinnen. Den doftar starkt & för en del rent av illa, där av namnet som härstammar från grekiskan, koriannon som betyder vägglus & annison som är Anis. Tycker man den har en för säregen smak kan jag rekommendera att prova den i en sås, gryta eller marinad istället för att strö strimlade blad över en sallad.

Koriander används flitigt i Asien & Sydamerika. Den har som läkeört & krydda ett över 3000 år förflutet från sydeuropa & mellanöstern där den vandrat upp till norra Europa. På bronåldern skeppades koriandern med handelsresande från England runt i världen, till Nordamerika & Indien. Till Syd- & Centralamerika kom den med Conquistadorerna. Benediktinermunkarna tog med sig örten till oss i Svearike inte för än på 1200-talet men det tog 400 år innan det började odlas i våra trädgårdar.

Koriandern är en lättodlad ettårig växt som trivs om den får mycket sol & en lång säsong. Man skördar fröna i Augusti då man klipper av plantorna, binder upp dem i buntar & låter de torka i papperspåsar. När fröna trillat av förvarar man de i en lufttät mörk burk. Hela växten är ätlig, bladen, stjälken & roten som är god att koka eller krossa i en sås. Fröna rostas med fördel & används både i salta & söta anrättningar.

Plantorna liknar Hundkex med långa, tunna, gröna stjälkar med vitrosa blomkronor.

Den stimulerande oljan som finns i fröna lär vara uppiggande & kunna hjälpa till med matsmältningen. Örten används mycket som smaksättning i mediciner & som essens i krämer mot reumatisk värk i leder & muskler.