Middag på Fredsgatan 12.

 Magnus och jag fick ett varmt mottagande när vi kom in som förväntansfulla barn på julafton till restaurangen. Vi fick en avslappnad och proffsig känsla av personalen, så första intrycket säger verkligen mycket.
Tjejerna som serverade var ledigt klädda och killarna hade skjorta och byxor, men deras självsäkerhet på vad de höll på med kändes det som de skred fram i balkläder.

Vi började med ett glas underbar champagne.
Till vänster ser ni fyra små välkomst snacks, brödstix, lövtunna krutonger, potatischips och lökflarn som dippades i en crème smaksatt på rökta laxfenor. Smakade gott till skillnad hur det lät.

 De fyra första vinerna serverades blint i whiskyglas på en svart träbricka.
Först ut var ett skum på grebbestadsostron, gurksorbet, gurktärningar med grönchili och sjögräs. En fräsch förrätt som smakade härliga havs toner från ostronet och frisk gurka.

Det var olika sortes glas och porslin genom hela serveringen på 14 rätter vilket är effektfullt.

 Nästa rätt är inte med på bild då jag inte kunde hejda mig att hugga in. Sotad morot, en lövtunn skiva ankbröst, krisp på anklårsconfit, pistagenötter och lila shisokrasse.

Från värpredet på bild nedanför serverades en krämig äggkräm i sitt skal med soya och nyriven gottländsk svart tryffel. Doftade ljuvligt.

Till vänster låg en brässerad griskind av sorten Iberico (Pata Negragris), mör som smör. Lite färskt fikon och potatiskrokant förgyllde tallriken.

 Å nu så vill jag sjunga att... anklevern är här!!
Wow, under plommonskivorna var den lenaste ankleveranrättningen min mun någonsin skådat, vilken smak. Kanderade popcorn var jag väldigt skeptisk mot efter dålig upplevelse med söta popcorn i England när jag var på språkresa där.
Såklart var det ett lyft till rätten såsom gelén på druvor smakade det som.

 "Brödkorgen" var rolig, en svart ask med lock som lyftes vid bordet. Mörkt sött bröd, kumminknäcke och ett ljust bröd i en porslinskruka brevid tillsammans med hemgjort smör. Gott.

 Det söta bordsdekorationerna var jag tvungen att smaka på, mycket riktigt så var det örter, Grekisk basilika. 

Lofoten Torsk med smörstekt hummer, hyvlat äpple och krasse gjorde kvällen för Magnus medans jag fick en Gös täckt med Lardo (italieskt lagrat späck), musslor, och tunnskuren potatis i musselbuljong.

 Mitt triumkort kom från skogen men gjorde mig gladare på tallriken. Rådjursstek med trattkantareller, kabochapumpapuré och en mustig sås smaksatt med soya och ingefära. Mycket smak och riktigt mört.

Under tiden rullades ostvagnen in. Under kupolen låg det tempererad Comté 26 månader. På tallriken kom det kastanjer, frissésallad, brioche och en lingonsås.

Nu börjar vinet att ta ut sin rätt, var det glass på fårmjölk eller färskost? Den var i velket fall som helst toppad med apelsin och god.

Crème caramell i ny tappning, små tärningar får/getmjölkspudding och glass, karamellsås, krokant tror jag och inlagt Comice päron.









Jag får ju påpeka att Gourmands fotograf inte tagit

de här bilderna utan min mobil på lätt ostadig hand. Men det söta var inte slut här. En chokladmousse som mer var som en känsla än en konsistens i munnen, då den var som luft. Smaken däremot dröjde sig kvar länge likt en tung choklad tryffel. Strösslet på toppen var frystorkade bär. Det blev ju en njutningsbar Wisky, Caol Ila medans bordsherren mitt i mot surplade på en espresso och en Calvados. Vad gjorde entré då om inte ett par chokladtryfflar, fint avslutning på en minst fem timmar resa genom hav, skog och berg. Vinerna var bra genom hela middagen, servicen om än bättre. Var det inte för våra kritiska kockaögon så hade middagen varit helt perfekt utan små personliga anmärkningar.

Det här stället kan jag varmt rekommendera båda för den romantiska middagen som för representation. Tummen upp för F12, en av Melkers 10 restauranger.

Nu vill man verkligen bara ut och samla inspiration igen. Drömmålet är ju NOMA i Köpenhamn, nordisk mat i världens bästa restaurang.