Jag - en gourmand?

Jag är sedan i våras medlem i vinklubben "Vinc". Förra måndagen träffades vi för första gången efter sommaren och gurglade, sörplade och diskuterade rödviner som kvällens värd Tomas hade valt ut. Vinc-medlemmarna spottar definitivt inte ut druvmusten som avnjuts men intaget är måttligt(4 helrör på 8 pers) och vi partajar inte efteråt eftersom träffarna är vardagar och alla normalt måste upp dan efter.
En person som, tror jag, skulle ha haft svårt att passa in i vårt anspråkslösa sällskap var Jan Stenbeck. Inte för att han var ointresserad eller okunnig i ämnet vin, han drack utan minsta tvekan dyrare och bättre viner till vardags än de flesta av oss vågar drömma om, men frågan är om han skulle klara av att hålla sej till våra måttlighetsregler. Måttfullhet är ju som många av oss vet inget karaktärsdrag hos en gourmand och den gode mediemogulen var en av vårt lands främsta i modern tid. Tillsammans med sina goda vänner i Stockholm tillbringade han kvällarna på Pontus in the greenhouse där det inmundigades brakmiddagar utan hejd. Soppa, champagne, gammeldansk och löjromssnittar följdes av ålamackor, oxrullader med förstärkt(?) potatismos och rödvin. Nattamat efter det givetvis. Potatispure´innehållandes äggulor och massor av smör smaksattes med rysk eller iransk caviar och åts med sked.
Själv är jag helt klart både och. Det som skiljer gourmeten från gourmanden per definition är framför allt mängden god mat/dryck som stoppas i munnen. Gourmanden kan anses något mindre nogräknad i urvalet av föda men det är godsaker som är målet och i mitt fall är det dagsform och tillfälle som avgör om gourmeten eller gourmanden lockas fram. Under en tolvrätters middag med tillhörande vald dryck på något hyggligt ställe kan jag njuta och analysera smaker och intryck utan hets i fem timmar men att stoppa matintaget på en buffe´med italienska delikatesser eller en schysst brunch är för mej ett svårt uppdrag.

Jag är tacksam för att kunna vara en gourmand. Det är inte ett hälsosamt sätt att leva och de flesta märker av ett sådant leverne framförallt kroppsligt. Förhoppningsvis kommer den här sammanslutningen av njutningsmänniskor sätta gourmettänket i första rummet. Men vid fullmåne måste vi nog släppa lös gourmanden inom oss. Annars blir livet allt för tråkigt!