Tryffelsvin

Det har förekommit påtryckningar från styrelsen på senare tid gällande information på bloggen om gotländsk tryffel. Jag har valt mellan att avgå eller skriva ett inlägg och då reglerna för utträde är krångliga kommer jag att delge mina kunskaper om den aromatiska lilla knölen.

Gotländsk tryffel är av typen svart bourgognetryffel och är likvärdig i kvalitet och smak med den man skördar i frankrike. Detta gjorde upptäckten av tryffel på gotland extra glädjande när man fann den i mitten av sjuttiotalet under nån ek och nu är den mycket eftertraktad på finkrogar runt om i sverige.

Den första odlingen på ön startade 1999 och 2005 kunde man skörda för första gången. Anledningen till den långa väntan beror på att tryffelsvampmycel (tryffel är en svampsort) ympas på en ekplanta som sedan får växa i upp till tio år innan det utvecklats knölar färdiga att grävas upp. Det är inte säkert att svampen har lyckats överleva på sitt värdträd och skördetiden är kort och väderberoende så det är ett riskfyllt jordbruk vilket leder till höga kilopriser. Vildtryffel har plockats även innan den första skörden och hittas framförallt i ekskogar på många platser på gotland. Klimatet men framförallt jordmånen gör att det är just där tryffeln trivs. I frankrike och Italien använder man fortfarande ganska ofta det klassiska tryffelsvinet som med sitt känsliga tryne hjälper sin ägare att finna dyrgriparna. Dock har nassen en nackdel och det är att den inte alltid släpper taget utan istället glufsar i sej en tiotusenkronorssvamp med god aptit innan nån hinner reagera. Därför används på gotland istället den mer lättdresserade lagotto romagnolohunden som nosar upp tryffeln när den är fullmogen från början av oktober till markfrostens start, oftast i början av december.

Vi får se om det blir tillfälle till en tryffelmiddag inom kort. Eventuellt kan vi köpa en liten knöl till klubben när säsongen lider mot sitt slut och priserna sjunker. Recept kommer i nästa inlägg.

Tills dess: frossa med måtta kära medlemmar!