GRÄSÄNKLING

När min älskade flickvän och sambo Sofia jobbar kväll på pensionat Skäret behöver jag inte ta den hänsyn som är nödvändigt i ett sunt och långsiktigt förhållande. Jag kan lyssna på Kent på hög volym. Jag kan äta saker som bara jag själv gillar. Fia och jag har väldigt många smakmässiga likheter men det finns vissa ting som hon inte äter. T.ex min egentillverkade anklårskorv smaksatt med anklever. Förstår inte alls varför. Den är faktiskt utmärkt tillsammans med osötad grov fransk senap. Senapen passar också fint till fläskkorven smaksatt med oregano från de fantastiska Taylor&Jones som man kan köra i ugnen tillsammans med potatisklyftor, pumpa och vitlök. En klick majo och en kall Munchener Spaten i glaset och vad kan man mer begära en kulen torsdagskväll?

När jag sitter här och päser kommer jag att tänka på havskräftor. Och jag blir faktiskt lite frustrerad samtidigt. Anledningen är det inte helt oförtjänt dåliga rykte som våra fantastiska saltvatteninsekter ibland får på grund av deras alltför ofta mjöliga stjärtkött.

Fia är från östkusten och när vi för första gången diskuterade skaldjur kom det dräpande kommentarer om havskräftans smaklösa, mjöliga kött ur hennes mun och trots att jag försvarade mej ordentligt och kallade hennes röda små stackars favoritkräftor både det ena och andra kändes det inte riktigt bra.

Jag vet bättre nu och kan med gott samvete skicka tillbaka mjöliga exemplar till vår fiskhandlare med motiveringen att de varit döda för länge. Kräftor skall kokas levande. Om det kan man ha åsikter men vill man ha en spänstig, välsmakande kräfta på talriken skall den inte varit död i mer än två timmar innan kokning. Då börjar nämligen peptidaserna (ett enzym som spjälkar kräftans föda) att bryta ned proteinerna i stjärtköttet och det kan ingen stjärnkock råda bot på.

Ett stort problem är att kunskapen är så dålig hos kockar och även fiskhandlare i Göteborg vad gäller rigor mortis hos våra skära älsklingar. Det vi kan göra är att aldrig acceptera mjöliga, trista kräftor. Gnäll och lämna tillbaks ett exemplar av festens höjdpunkt till din lokala fiskhandlare. Delge honom/henne dina anatomiska kunskaper och kräv pengarna tillbaka!



Jag är numera ett hängivet fan av Fias farmors hemkokta insjökräftor men kommer aldrig i h-vetet erkänna att dom små krypen är läckrare än en dillkokt burfångad västerhavskräfta. Hoppas att en större medvetenhet hos oss konsumenter kan ge den den status den förtjänar!



Vilken snaps tycker ni är godast till kräftorna? I den här familjen biter vi helst av en kall OP.
Blogga på medlemmar!