Under hösten ska vi strunta i regnet och istället le belåtet med en flaska shiraz i handen.

Hösten kom alldeles fort och det redan känner vi aningar av den annalkande vintern. Det är då det gäller att gilla läget, strunta i regnet och istället le belåtet med en flaska shiraz i handen.

Shiraz kallas druvan i hela Nya världen och är den samma som syrah när den odlas i Europa. Den kan ha kommit från staden Shiiraz i Iran, men minst lika troligt att den kommer från Rhônedalen.

I nya världen blir shirazvinerna ofta fruktiga av solen och i Frankrike kommer peppar och kryddighet fram. I Sydafrika blandas kryddigheten stundtals med en härlig ton av choklad och kaffe. Unga är vinerna gärna blåbärssmakande och med ålder får de ofta lite en lakritskaraktär. Kort sagt, en spännande druva som smakar olika när den odlas i olika delar av världen.

Min rekommendation denna gång blir en Kevin Arnold Shiraz 2004 är från producenten Waterford Wines. Producenten ligger i Stellenbosch i Sydafrika. Systembolaget benämner doften som nyanserad, mycket fruktig doft med tydlig karaktär av rostade ekfat, inslag av björnbär, plommon, stall, tobak och mörk choklad. Smaken är balanserad, mycket fruktig smak med rostad fatkaraktär, inslag av björnbär, plommon, mynta, tobak och mörk choklad. Vinet har utnämnts till landets mest prisvärda vin av de svenska vinjournalisterna på Vinordic. Ett utomordentligt smakligt vin, kryddigt nog att värma oss i höstmörkret.

Det finns inget som heter äcklig mat

Detta är en god tanke när man försöker uppfostra egna och andras ungar och min mor lyckades nog rätt bra med mig eftersom jag äter det mesta med glädje om det är vällagat och i princip allt om jag är tvungen. Dock har jag i helgen fått en maträtt att lägga på min "inte äta-lista" som innan bestod av rå nötlever och mjuk pepparkaka. Surhaj
Vi blev hembjudna till Ingigerdur och Niklas i lördags och huvudnumret bestod av den Isländska festfisken surhaj och 8-årigt brännvin från askmolnets ö. Inga serverade först en utmärkt kräftpasta och den skjöljdes ner med olika finöl så vi var mätta och och belåtna när den lilla skålen med hajbitar ställdes på bordet. På en meters avstånd luktade det till min förvåning ofärsk men möjligtvis ätbar fisk så när jag nyfiket stoppade näsan i skålen fick jag en käftsmäll som slungade mig tillbaks i stolen av förfäran! Ett av mina motton i livet är att man skall pröva all mat men det kändes inte så frestande att stoppa en bit av den amoniakstinkande hajen i munnen. Den var också äcklig. Som väl var smakade brännvinet och den Isländska stouten fint så det hela fick ett lyckligt slut. Niklas åt dessutom med god aptit så den kan inte varit helt ohälsosam.
Men, vänner, det här var en subjektiv upplevelse och en rapport från min matresa som inte är menad att skrämma er att testa nya rätter och livsmedel. Livet blir större av nya smaker. Och oftast överlever man. Men det finns något som heter äcklig mat.

Bakom en Fond av sten finns det kärlek till prima råvaror.

Njutning på Fond.
Jag vill börja med att poängtera att jag inte är någon utsedd provätare för att hänga ut restauranger oavsett hur besöket varit, utan delar gärna med mig av trevliga besök, som sedan andra kanske vill avnjuta själva.
Hur som helst så var en kollega & jag på jakt efter lite ny inspiration & när jag läst några menyer från Götets guldkorn så kändes det som att Fond hade trevliga anrättningar att skämma bort oss med. Jag har alltid gillat Stefan Karlssons sätt att lyfta fram de svenska råvarorna & förädla dessa.

Vi kom dit rätt tidigt & var nästan ensamma i matsalen. Bemötandet var bra & blev väl omhändertagna av hovmästaren som satte oss till bords & försedde oss med något att dricka. Till den torra champagnen som öppnade middagen blev det en mycket krämig & luftig morot & kumminsoppa. Trots min förkärlek till Fond så får jag nog säga att aptitretaren var väl för anonym, gav inget intryck alls.
Strax därefter blev allt som sig bör när brödet kom in, ett mörkt grovt bröd som var smakrikt & mycket saftigt, en liten muffins med prästost & ett tunt kummin & fänkålsknäcke, det bästa jag kan minnas, som förgylldes av ett smör som kärnats i trakterna utanför Allingsås, även tummen upp för det vispade prästost smöret.

Till ett glas Gewurztraminer hade jag valt en terrin på svensk tupplever sötad på ovansidan med en reucerad äpplemust. Denna var toppad med tunna friterade rotfruktskivor, brvevid låg en himmelsk, sammetslen jordärtskockspuré, vinägersyrad äpplekompott & små goda oranga blommor. Förrätten var vacker, vällagad & god för gommen, men för min smak med just terrinen så påminde det lite för mycket om en len smörgåspastej, vilket jag inte letar efter i sådana här gourmet måltider.

När huvudrätten gjorde entré fick jag ett brett leende på mina läppar, vackert & mmm så gott.  
Halländsk hjortfilé som var till perfektion, trattkantarellkryddad hjortkorv, kålrot som puré & i bit som fått lätt syra från havtorn & senapsfrö, viltrödvinssky & potatispuré smaksatt med hasselnötsolja & hackade hasselnötter på toppen. Jag valde bort det italienska vinförslaget & blev glatt överraskad när den Bryggmästarens mörka lager skummade i glaset från Åbro bryggeri. Den passade även fint till lammytterfilén som min bordsgranne tog.

Jag ställer mig upp!! Sådan dessert var längesen jag ätit, det var en ren njutning hela vägen.
Mjölkchokladpastej med macadamianötter & havssalt, man ville inte den skulle ta slut, hjortronmylta & sorbet, vilka smaker. Konserverat äpple & vispad grädde.
Dessvärre har jag svårare att lägga vinproducenters & druvors namn på minnet. Så de två olika vinerna som rekomenderdes till de våra olika desserter vi fick vi båda prova till, kul.

För att spjälka maten fick det bli en kopp kaffe med min favorit rom, Ron Zacapa 23 år, rund & fin & en tilltalande sötma. Finns i systemets beställningssortiment för ca 600 pengar.

Trots den trevliga men osäkra servitören så blev helhetsupplevelsen kanon, jag kan varmt rekommendera ett besök till Stefan Karlssons ögonsten.

Besök på Oceanbryggeriet.

Vill bara meddela att det är fullsatt till besöket på bryggeriet 5/11. Är ni väldigt intresserade kan ni sätta upp er på väntlista, de platserna släpps 21/10 i så fall. Är det några ölentusiaster som vill ansluta efter provningen träffas vi på ölrepubliken vid 22 tiden.

Vallebelbo – vår vinproducent

När druvorna har plockats för hand och flaket är fyllt med söta goda Moscatodruvor är det dags att köra lasset till vinproducenten. Renzo som arrenderar vår vinmark gör inget eget vin utan säljer druvorna till ett kooperativ där han själv har ett medlemskap.

Producenten heter Vallebelbo och är en av många stora kooperativ som ligger i vår dal. Producenten är störst på att producera Moscato d’Asti och tar emot över 6000 ton Moscatodruvor varje höst.

Först kontrolleras sockerhalten genom att man borrar ner ett instrument i druvlasset. Det är viktigt att sockerhalten är tillräckligt hög. Därefter backar man till den stora skruven och tömmer hela lasset ner i skruven som matar in druvorna till pressarna inne i fabriken. Under de två timmarna som vi besökte Vallebelbo kom det hela tiden lass efter lass med druvor som var redo att pressas. Fabriken gick verkligen på högtryck!

Oceaner av humle!

Snart har filmen Oceaner premiär på våra filmdukar och enligt mina tämligen säkra källor är det en extremt påkostad variant av Pripps blå-reklamen som sponsras av grabbarna på Ocean. Därför är det extra kul att få meddela at vi är välkomna till dom fredagen 5 november 1900.
Vi får en rundvandring i bryggeriet med passande ölundervisning, historia och kuriosa. Därefter serveras vi en bratwurst och surkålsplatte av Peter som vi sköljer ner med någon av de 6 öl vi får prova under kvällen.
Förmånspris för Gourmander är 450 kr och för ofrälse 500kr (ord. 550kr)
Det finns plats för 22 ölhävare så är ni inte snabba att anmäla er får ni sitta på trappen och sura.
Sista anmälningsdag är 21/10 och ni mejlar Christian eller mej och säger ja. Betalning göres på Cs konto i vanlig ordning.
Champagneprovningen som utlovats är i dagsläget lite dyr men vi jobbar på en prisvärd variant och meddelar när vi hittat ett datum Efter årsskiftet blir det hursomhelst så vill ni ha skumpatips får ni mejla Anders eller Bengt Fritjofsson.

Hej på er!

GOURMAND 1 år!!

Här kommer lite bilder för er som inte var med & firade oss, eller för er som inte minns!

 Partyfarsan värmde upp quizdeltagarna innan med lite sång, huvud, axlar, knä & tå, knä & tå!!

 Det bjöds på långkok i form av rödvinskokt högrev med rökt sidfläsk, champinjoner & syltlök, kokt potatis.

Det avnjöts en & annan avec.

 Den alldeles lagom långa quizen hade nog klurigare frågor än man väntat sig.

Män samtalar över ett stycke kött, är ense om att det smakar som det gjorde förr, vid den öppna elden.

 Den där notan vill nog ingen kännas vid.

 Som en hel ocean i ett glas.

Även lekledarna hade det trevligt under frågestunden.

 Choklad från Berzelii var ett av priserna för god medverkan.

 Vissa blev gladare än andra!

 Ett glatt gäng som snart ska till Linnégatans ostaffär för att frossa.

Gratis är ju gott så snåla inte, ha ha.

Lite barhäng.

Vill tacka alla som var där för en trevlig kväll.
Nu väntar snart ett nytt år av många roliga provningar & träffar.

Vilken fest!

Tack alla som var med och firade tillsammans på Amerikabaren i lördags! Det verkade som om alla hade det väldigt trevligt. Jag och Christian är glada iallafall och Styrbjörn i baren var mer än nöjd. Han tyckte ni kunde dricka förvånansvärt mycket utan att bli stökiga!
De enda synpunkterna jag fått in var att quizmastrarna var lite tjötiga och komplicerade när frågorna ställdes. Men jag kan säga att det inte är så lätt att vara så intelligenta och konstnärliga som dom är och samtidigt förklara för enkelt folk. Men vi skall bättra oss till nästa kalas kan jag lova!
Tyvärr kunde ju inte vinAnders och hans make Claes inte närvara pga besök på gården men vi skall träffa Anders idag och gemensamt försöka få spika datum för ett bryggeribesök och en skumpaprovning innan jul.

Lite information: Bubblet var prosecco la robínía extra dry och osten till heter Délice d´Argental från Linnégatan. Starka kebabgurkan var köpt på Willys.
Och ja, när jag väl bloggar är det ofta sent om natten.

Vi syns snart hoppas jag!

1 års jubileum!!

Då var det äntligen dags för våran 1 års fest!! Lördag 19:00 på Amerikabaren så träffas alla medlemmar & bjuds till mingel med bubbel, en värmande gryta för de sultna magarna & exklusiva priser till våran mat & dryckquiz. Sen blir det naturligtvis FEST!
Det finns platser kvar så skynda er att anmäla er på c.thoresson@live.se
Är ni inte redan medemmar så fixar vi det, 200:- för ett år.

Bad Gourmand!

Dags för bikt.

Jag är en dålig Gourmand. Att ansvara för en blogg tror jag kräver att man man med jämna mellanrum skriver och rapporterar om händelser i vardagen och till fest för likasinnade som i stort delar ens intressen. När Christian frågade mig om vi skulle köra Gourmand ihop tyckte jag att det lät som en utmärkt idé men jag hade aldrig tidigare bloggat och förstod inte vikten av regelbunden kommunikation med sina läsare. Det har varit svårt att skriva ned små och stora mat och dryckupplevelser då jag inte insett att det faktiskt är lika intressant för andra att läsa om detta som för mej att dela en annan persons unika och personliga tankar i ämnet. Det kommer att bli ändring på detta nu. Mina upplevelser kommer att delas och jag är tacksam för kommentarer. Fortsättningen på sommarens Piemonteresa t.ex. kommer inom kort.
I våras startade jag Flingsalt Catering med förhoppningen att i en snar framtid kunna leva på matlagning i egen regi. Om det tar ett år eller tre vet jag inte men jag vet med säkerhet att det kommer bli många roliga stunder och möten på vägen. Jag har i hela mitt vuxna liv då och då kännt att jag saknat en "hobby" som kunnat berika min fritid. Det jag insett på senare tid är att mina intressen finns i smakernas värld och att att ev framtida trädgårds- eller fiskehobbyprojekt i grunden är något som kommer att ge mej möjlighet att laga och äta extra gott med mina vänner.
Därför kommer jag nu att skärpa till mej och blogga om mina gourmandiska upplevelser och tankar betydligt oftare än innan. Förlåt!
Sitter i spöktimmen och skriver i sällskap av en Sleepy bulldog summer pale ale(mycket god) en Glenlivet Nadurra(behagligt citrusmjuk) och lite Slovensk pancetta (lysande!) och tänker att jag borde gå till sängs. Blev tidigare under kvällen serverad en görgod rödbetssoppa av Fia och känner att magen och gommen haft en bra dag.
Tänker också att jag borde fråga om det finns intresse för sammankomster där man äter och diskuterar föda som inte är så vanligt förekommande i det svenska moderna samhället? Är t.ex. på jakt efter råvaror till den goda skotska haggisen och skulle med stor glädje prova en självlagad variant med andra matintresserade. Är vi fler kan vi låna en lokal och ha en trevlig fest någon helg i höst. Tänk på saken.
Nej nu går jag och lägger mej.
Puss och god natt

Födelsedagskalas!

Bästa Gourmander! Det är ungefär ett år sedan Christian kom och berättade att han hade fått en uppenbarelse i en dröm där han var president i ett stort sällskap för livsnjutare och han undrade om det kunde vara en sanndröm och ville jag vara med i klubb som skulle kallas Gourmand? Jag sade att jag inte visste nåt om sanndrömmar men visst lät det bra med en mat och dryckklubb så vi körde igång och efter ett antal trevliga och lärorika möten runt om i stan är det dags för födelsedagskalas!

Lördagen 25 september bjuder vi våra gamla och nya medlemmar på 1-årsfest på Amerikabaren. Kl 19 bjuder vi på en välkomstdrink och efter mingel och en utmanande Gourmand-quiz med fina priser tar vi för oss av en värmande höstgryta med tillbehör. Sen kalasar vi hela kvällen!

Dryck köper ni i baren under kvällen och grabbarna på Amerikabaren kommer att fixa Oceanöl och gott vin till bra pris. Är du inte redan medlem är detta ett lysande tillfälle att gå med. Du mailar bara ditt intresse till Christian så får du kontouppgifter och partybiljetten är ordnad!

Först till kvarn gäller i vanlig ordning så skriv in 25/9 i almanackan så kör vi!!

Christian Olsson på Sankt Jörgen!!

Lite mer information om spa söndagen 29/8.

För de som är intresserade så ska Christian Olsson från Fibes, Oh Fibes! uppträda i baren mellan 19:00 & 21:00. Han kör själv aukustiskt & man kan även välja att ta en bit mat till i baren.
För bara en musikbiljett blir det 250:-, med en rätt & en dricka från baren ( Hamburgare, cesarsallad, clubsandwich eller räkmacka) blir det 390:-, vill man köra hela paketet som Gourmand medlem med sparitual från 14:00, mat, en dricka, en öl 18:00 & spelning 19:00 går kalaset på 690:-.
Anmäl er till Christian på c.thoresson@live.se
Det kommer bli en trevlig avslutning på söndagen så häng med nu!

Kräftor och öl – och vin!

Vissa ölsorter framstår som mer markant intressanta till stundande kräftor. Lager No 1 är ett bra val med sitt innehåll av kornmalt, vetemalt och humle med en smak som maltig och humlearomatisk med inslag av aprikos, knäckebröd och örter, Och en öl från oceanbrybggeriet Eko Pale Ale smakar humle, aprikos, knäckebröd och örter, vilken är ett gott val till kräftorna.

Jag tillhör vindepartementet – och jag hoppas ni är fler som tillhör vårt departement. Så, jag väljer hellre ett vitt vin till mina kräftor. En Dr Loosen Bernkasteler Kurfürstlay, Riesling Spätlese, för den som gillar Riesling. Och för mig, som gillar italienska viner från Piemonte där min vingård La Casa Vola ligger, så väljer jag 94282, Langhe Arneis 2009 med sin blommiga, fruktiga doft och päronsmak. Det passar mig utmärkt till mina kräftor.
Och så – för den som fortsatt vill pröva något annat - har min vingrupp prövat sig fram genom flera års provning. "Bästa kräftvinet" korades till en Albarino från Rias Baixas, Galicien, Spanien. Som gjort till alla skaldjur. På Systemet finns två nu: Lagar de Cervera och Orballo.
Jag säger i helt förtroligt: Fortsätt att dricka öl, men pröva hellre vinerna som är föreslagna!

En skönsöndag i himmelriket.

Då var det äntligen dags för att hela sin kropp på Sankt Jörgen Park Spa. Det blir en lugn & skön söndag med sparitual, vilket innebär att man får ett kit med olja, peeling, scrup, ansiktsmask, fotsalt mm. så får man välja om mellan lugnande, renande eller energigivande.
Inne på spat så går man olika steg mellan olika bastu, basänger, duschar & avkopplingsrum. Man kan ligga & vila, läsa, dricka te, äta frukt eller ligga i en solstol & titta på kossorna på höjden intill, bara glömma allt utanför det gröna området.

Vi träffas 29/8 13:40 för att samla ihop gänget, alla betalar för sig själva till ett reducerat pris vid uppvisande av ett giltigt medlemskort för Gourmand i kassan.
Spat stänger 21:00 så det finns gott om tid för de som vill slappa extra länge.

Man kan äta något lättare under dagen i spacaféet i sin morgonrock, men för de som vill kommer vi att äta en varmrätt i den nya restaurangen vid 19:00. Jag återkommer om ett par rätter att välja mellan & pris. Totala antalet platser är 20 pers. sista anmälnignsdagen är söndagen 22/8 till Christian på c.thoresson@live.se
Pris är 295:- för Gourmand medlemmar vid uppvisande av medlemskort i kassan & 695:- för andra.

En noshörining gick genom mitt vardagsrum.

Jag har nyligen varit på La Spinetta, en av de mest kända vinårdar nära vår egen vingård La Casa Vola. Och här sitter jag i mitt vardagsrum och dricker en La Spinetta Bionzo.

La Spinetta ägs av familjen Rivetti. Firman producerade sitt första vin 1981 och ligger i Castignole. På mycket kort tid har man gjort sig känd för sina välgjorda viner. Flera gånger om har man tilldelats tre glas i vinbibeln Gambero Rosso för sina viner. La Spinettas mest kända karaktärsmärke är en noshörning – och den syns på varje etikett från denna vingård.

Varför noshörning? Etiketten är en noshörning ritad av Albrecht Dürer som målande 1515 en noshörning – fast han aldrig sett en sådan. Teckningens historia går tillbaka till den tid då en indisk noshörning kom till Lissabon, Portugal. Det var det första vilda djur av detta slaget som kom till Europa. Som en gåva från den portugisiska guvernören i Indien till den portugisiske kungen, arrangerades det att noshörningen skulle slåss med en elefant. Elefanten vände tydligen om och flydde. En beskrivning av noshörningen kom snart till Tyskland, troligtvis genom enkla skisser, efter vilka Dürer preparerade sina teckningar och träsnitt utan att över huvudtaget ha sett djuret. Dürers fantasifulla kreation var så pass övertygande att den stod som inspiration för andra illustratörer i over 300 år, även efter det att de sett levande noshörningar utan plattor och numrerade fält.

Bionzon exploderar i näsan. Få producenter jag har mött har så tydliga kännetecken, och det känns som om det sitter mycket i fatlagringen. Frukten är storsinnad och påträngande med tydlig svart vinbärssylt. Parfymerade drag av körsbärslikör och hallon finns där också, med toner av bittermandel och mandelmassa och en exotisk, förförande kryddmarknad med nejlikor och annat.

I munnen är den fruktig och knappt några tanniner alls. Syran håller det mesta på plats. Oväntat nog, får man säga: Bionzon använder alla möjligheter den hittar och lånar några extra av grannen, och det är supergott.

Välkommen till familjen.

Då har man äntligen varit på Familjen som alla talat så gott om. Man var ju rädd för att förväntningarna blivit för höga nu efter allas berättelser om den familjära atmosfären, proffsiga servicen, vällagade & framförallt prisvärda maten, lyxiga viner på glas, ja ett perfekt ställe för att gå ut & umgås på.

Jag gick dit med mina kollegor från nyöppnade Garden Café, hotellrestaurangen på Sankt Jörgen park resort som fått en rejäl make over.

När vi anlände vid 20:15 en torsdag var det smockat med folk, ute som inne. Vi tog en aptitretare i baren medans vi väntade på vårt bord & fick bra service av den minst sagt ett glatt energiknippe.

Väl till bords beställde vi deras populära trerätters för 295:- som byts ut efter tillgång av råvaror & humör.

Innan maten fick man njuta av en krispig baguette, knäcke, tempererat smör & hör här, en pastej på isterband. Jag ryser när jag skriver det men det var gott till skillnad från den hela korven, som inte faller mig i smaken.

Jag bytte ut förrätten som var fisk & skaldjurscevichè på räkor, blåmusslor & havskatt med äpple & blekselleri bla. generös portion & fräsch var den. Istället valde jag ett säkert kort med tanke på att jag inte tål skaldjur. Löjrom med gräddfil, lök, blinier, enkelt & mycket gott i sällskap med en linjerullad akvavit & en kall öl. Jag valde för omväxlingskull öl till båda rätterna, det blev en weissbier som deras moder krog Kock & vin tagit fram med göteborgsbryggeriet Ocean. Den var fin, frisk & fruktig, en härlig sommaröl. Den andra från samma bryggeri blev en golden ale.

Till varmrätt blev det en kärleksfullt rosastekt fläskfilé med en trio på kålrot, fondant, råstekt & puré. Denna rotmosgrönsak gör sig väl värt en plats på finmiddagsbordet i rätta händer. Den ackompanjerades av en rödvinsvierge. Med reservation att jag glömt någon ingrediens var det en av de bästa fläskfilé rätter jag stillat min gourmandmage med.

Som sötdövare blev det en kräm på kondenserad mjölk & färskost, färska bär & en fräsch granité.

Kort & gott, avslappnat, trevligt, gott & t.o.m en slant kvar i plånboken när man går där i från.

Fräsch sommardrink.

Är ni sugna på något fräscht i sommarvärmen, kanske vill bjuda på något svalkande när middagsgästerna anländer innan grillens glöd lyser magiskt. Då kan jag varmt rekommendera
Sangria de la Horse bay.

• 1 flaska vitt vin
• 2,5 dl vodka
• 0,5 l sprite
• 1 st lime i tunna skivor
• 30 cm rabarber, skalad i tunna skivor
• 1 kruka mynta, strimlad
• 0,5 dl cassonade/ råsocker

Blanda alla ingredienser i en glaskanna & rör om ordentligt, låt gärna stå i kyl en 15 min innan servering. Serveras bäst i hawaiiskjorta & härligt grisskär i ansiktet efter den gassande hisings solen.

Gott snack på grillen!

Jag prövade här om kvällen att linda in Morbier ost i lättrökt lufttorkad skinka & lägga det på grillen. Kanon gott, skinkan får dessvärre ingen färg men osten blir härligt krämig & smakerna kommer fram fint från den annars rätt milda osten. Till detta prövade jag min hemgjorda plommon & fikonchutney som lagrats i två år, passade fint med något sötsyrligt till.
Jag rekommenderar att använda en skinka som inte är så hårt torkad då den inte fäster i sig själv när man lindar den. Sen är det väl ändå syndigt att lägga på en dyr Pata Negra skinka på grillen, den ska ju njutas i väl tempererad i tunna skivor.

Osten kommer från Jura i Frankrike & är oftast gjord på opastöriserad komjölk. Den har en halvhård kärna innanför det oranga hårda ytskiktet. Den karekaristiska gråa linjen som delar av de båda h alvorna är aska som bonden förr i tiden hällde över ostmassan från morgonmjölken i väntan på att få mjölka ännu en gång på eftermiddagen. Numera delas osten & man strör över aska & salt för att den ska se sig lik ut. Fetthalten är 45% i torrmassan.

Turin - starten på en matvecka

Vi checkade in på vårt hotell vid åtta på kvällen och frågade receptionisten om han kunde rekommendera något ok ställe att äta på. "På andra sidan har ni ett enkelt men bra ställe". Lite väl lätt att nämna nämaste restaurangen tänkte vi skeptiskt men eftersom tröttheten efter resan började kännas fick det bli så och efter ett glas vin i baren fick vi ett bord i lokalen som var full av locals men fri från turister.
Piemontesiska specialiteter på menyn och vi började med sparris lindad i prosciutto och ostsås respektive små ansjovisar inlagda i vinäger med örtolja. Verkligen enkla men jättegoda förrätter. Ansjovisen liknade den spanska bocceronesen jag blivit så förtjust i på senare tid. Sen valde Fia tajarin som är piemontesisk pasta skuren för han i tunna strängar. Endast Karl-Johansvamp, olivolja och persilja som tillbehör men fantastiskt gott . Jag valde "pannkakspanerat" kaninkött med grillade grönsaker som oxå var riktigt fint. Med ett billigt men schysst rödvin var vi riktigt nöjda men visste inte om vi haft tur eller om kvaliten på maten skulle hålla i sig.
Nästa dag traskade vi runt i Turins gamla fina stadsdelar och när det var dags för lunch träffade vi rätt igen. Tagliolini m salsicciakorv och tomat samt spenat och färskostfylld tortellini med salviasmör var utmärkt med torrt vitt vin.
Kvällens middag fick avrunda vårt korta stadsbesök då vi skulle vidare nästa dag. Vi chansade ännu en gång och tog full pott! Casa Martin har en stor meny men vi kände att en italiensk klassisk femrätters hade varit lite för mättande och valde förrätt följd av pizza. Jag fick en "variation" på carne crudo(piemontesisk råbiff) som bestod av hackat nötkött, carpaccio på kalv och rå, färsk korv. Riktigt hög kvalitet på köttet som smälte i munnen. Fias mozzarella var dock höjdpunkten. På tallriken ligger en hel ostboll enbart ackompanjerad av lite örtolja och några halva cocktailtomater. Jaha tänkte båda häpet, det här var ju en rejäl portion som man inte kan få i sig. Fel, fel, fel. Smaken och konsistensen på den alldeles färska buffelmozzarellan var helt fantastisk! Det behöver inte vara svårare än så. Jag hjälpte gärna till att avsluta och kände att det här måste jag äta snart igen.
Svamppizzan och auberginpizzan som följde den fina inledningen var enastående goda! 60Euro inklusive en god flaska rött vin och dricks för hela kalaset gör ingen sur.
Man började nu inse områdets tanke och filosofi och kände att det kunde bli en bra vecka.
Nu är jag trött men jag fortsätter snarast att redogöra för för resten av vår tripp.
Sov gott

Slow food - vägen till ett bättre liv?

Nästa söndag åker jag och Sofia till Piemonte. I ett av Italiens fantastiska mat och vinområden skall vi bila runt i en vecka och besöka marknader, restauranger och inte minst våra vänner Claes och Anders ( Gourmands dryckesexpert, reds. anm.) i deras förhoppningsvis då beboeliga hus i Santo Stefano Belbo.



Maten i Piemonte är viktigare än vi kan föreställa oss tror jag. Men det moderna samhället har de senaste decennierna hunnit ifatt även Italien , och Mc Donalds och fryst färdigmat har tagit sig in i folkhemmet med rasande fart. I början av åttiotalet fick denna utveckling några människor i den lilla staden Bra några mil söder om Turin att reagera. De fann att det inte längre gick att köpa god lokalproducerad mat eller dryck i butikerna eller restaurangerna pga de stora livsmedelskedjornas ökade dominans och bestämde sig för att starta en förening som främjar lokal och sund hantverksproduktion. Piero Sardo, en av grundarna av Sloow foodrörelsen, tillhörde den intelektuella vänstern men tröttnade på politiken och tyckte att "kan man inte förändra världen så kan man åtminstone byta meny i sin hemtrakt".



Sedan starten har det hunnits med väldigt mycket. Bl.a. har man fått Coop i Italien att börja sälja lokalproducerade varor i sina över tusen butiker och stormarknader vilket i Piemonte medförde att antalet små livsmedelsföretag ökade från 148 tiil 309 på fyra år. Projektet "Tierra Madre" syftar till att rädda utrotningshotade djur, grödor och livsmedel runt om i världen för att bevara matkulturen åt eftervärlden. Bl.a. den samiska "suovan"!



Det Sloow food jobbar mot är fast food, den globala och snabbt växande snabbmatsindustrin och EU-byråkrati som försvårar för småskaliga livsmededelsproducenter. Men kärnan i verksammheten är nog ändå en fråga om livsattityd. Att vi borde tänka till lite och tagga ner en smula. Fråga oss om det industriella samhällets hets och effektivitet bara är av godo?



Jag kan erkänna att det inte är lätt att bryta sina vanor och mönster och som sann gourmand faller jag då och då för frestelser som multinationellt tillverkade hamburgare och brun läsk och jag vet inte många som kan äta lika snabbt som mej själv. Men i grund och botten vet jag att det är i en miljö där goda vänner samlas och samtalar i timmar runt vällagad mat gjord på schyssta råvaror som jag trivs bäst och hör hemma så Sloow food-ideologin inspirerar mej mer och mer. Hoppas att jag lockat fler Gourmander till eftertanke med denna introduktion!



Trevliga böcker jag stulit information från:



"Solens smak" av Bo Hagström

"Långsam mat och lugnare liv" av Lena Katarina Svanberg och Marita Jonsson