Middag på Fredsgatan 12.

 Magnus och jag fick ett varmt mottagande när vi kom in som förväntansfulla barn på julafton till restaurangen. Vi fick en avslappnad och proffsig känsla av personalen, så första intrycket säger verkligen mycket.
Tjejerna som serverade var ledigt klädda och killarna hade skjorta och byxor, men deras självsäkerhet på vad de höll på med kändes det som de skred fram i balkläder.

Vi började med ett glas underbar champagne.
Till vänster ser ni fyra små välkomst snacks, brödstix, lövtunna krutonger, potatischips och lökflarn som dippades i en crème smaksatt på rökta laxfenor. Smakade gott till skillnad hur det lät.

 De fyra första vinerna serverades blint i whiskyglas på en svart träbricka.
Först ut var ett skum på grebbestadsostron, gurksorbet, gurktärningar med grönchili och sjögräs. En fräsch förrätt som smakade härliga havs toner från ostronet och frisk gurka.

Det var olika sortes glas och porslin genom hela serveringen på 14 rätter vilket är effektfullt.

 Nästa rätt är inte med på bild då jag inte kunde hejda mig att hugga in. Sotad morot, en lövtunn skiva ankbröst, krisp på anklårsconfit, pistagenötter och lila shisokrasse.

Från värpredet på bild nedanför serverades en krämig äggkräm i sitt skal med soya och nyriven gottländsk svart tryffel. Doftade ljuvligt.

Till vänster låg en brässerad griskind av sorten Iberico (Pata Negragris), mör som smör. Lite färskt fikon och potatiskrokant förgyllde tallriken.

 Å nu så vill jag sjunga att... anklevern är här!!
Wow, under plommonskivorna var den lenaste ankleveranrättningen min mun någonsin skådat, vilken smak. Kanderade popcorn var jag väldigt skeptisk mot efter dålig upplevelse med söta popcorn i England när jag var på språkresa där.
Såklart var det ett lyft till rätten såsom gelén på druvor smakade det som.

 "Brödkorgen" var rolig, en svart ask med lock som lyftes vid bordet. Mörkt sött bröd, kumminknäcke och ett ljust bröd i en porslinskruka brevid tillsammans med hemgjort smör. Gott.

 Det söta bordsdekorationerna var jag tvungen att smaka på, mycket riktigt så var det örter, Grekisk basilika. 

Lofoten Torsk med smörstekt hummer, hyvlat äpple och krasse gjorde kvällen för Magnus medans jag fick en Gös täckt med Lardo (italieskt lagrat späck), musslor, och tunnskuren potatis i musselbuljong.

 Mitt triumkort kom från skogen men gjorde mig gladare på tallriken. Rådjursstek med trattkantareller, kabochapumpapuré och en mustig sås smaksatt med soya och ingefära. Mycket smak och riktigt mört.

Under tiden rullades ostvagnen in. Under kupolen låg det tempererad Comté 26 månader. På tallriken kom det kastanjer, frissésallad, brioche och en lingonsås.

Nu börjar vinet att ta ut sin rätt, var det glass på fårmjölk eller färskost? Den var i velket fall som helst toppad med apelsin och god.

Crème caramell i ny tappning, små tärningar får/getmjölkspudding och glass, karamellsås, krokant tror jag och inlagt Comice päron.









Jag får ju påpeka att Gourmands fotograf inte tagit

de här bilderna utan min mobil på lätt ostadig hand. Men det söta var inte slut här. En chokladmousse som mer var som en känsla än en konsistens i munnen, då den var som luft. Smaken däremot dröjde sig kvar länge likt en tung choklad tryffel. Strösslet på toppen var frystorkade bär. Det blev ju en njutningsbar Wisky, Caol Ila medans bordsherren mitt i mot surplade på en espresso och en Calvados. Vad gjorde entré då om inte ett par chokladtryfflar, fint avslutning på en minst fem timmar resa genom hav, skog och berg. Vinerna var bra genom hela middagen, servicen om än bättre. Var det inte för våra kritiska kockaögon så hade middagen varit helt perfekt utan små personliga anmärkningar.

Det här stället kan jag varmt rekommendera båda för den romantiska middagen som för representation. Tummen upp för F12, en av Melkers 10 restauranger.

Nu vill man verkligen bara ut och samla inspiration igen. Drömmålet är ju NOMA i Köpenhamn, nordisk mat i världens bästa restaurang.

Fortsättning på charkskolan.

Serranoskinka:                                                                                                                                                                

Jamón Serrano är en av de spanska varianterna av lufttorkad skinka. Den görs huvudsakligen av cerdo blanco, vita grisar från bergsområdena, där av namnet från det spanska sierra som betyder berg. Serrano torkas i minst 9 månader till skillnad från sin landsman Pata Negra, som anses mer i klass som en Rolls Roys, på minst 2 år. Pata Negraskinkorna tas från cerdo Ibérico, Iberisk svartfotad renrasig gris som föds upp på bla. ekollon som har en kraftigare smak än cerdo blanco.

De första anteckningarna som hittats om hur skinkan tillreds sträcker sig så långt tillbaka som 200 talet.
Både Parma och Serrano sätts fast i en träställning när de ska skivas upp för servering av en person med lätta händer. Lövtunna korta skivor avlägsnas med hjälp av en mycket vass tunn kniv liknande våra laxknivar. Skivorna skärs av den temperade skinkan där de sprids ut på ett fat och får ligga framme tills fettet börjar att svettas innan de får avnjutas där fettet smälter på tungan.

Charkprovning med Gourmand.

Vi och charkprovningen i lördags var trevlig med gott vin och goda charkuterier. De blev många frågor, kommentarer och diskussioner vilket verka tyda på att det var ett ämne som intresserade deltagarna. Jonas lärde oss grunderna i vintillverkning och berättade om de 4 olika distrikten i Italien och Spanien där vinerna kom ifrån.
Jag fick äran att upplysa om grisens historia och inflytande på vår vardag och till fest.
Jag tänkte berätta om vad som sades på provningen uppdelat på ett par gånger fram över.
Trevlig läsning.

Grisar:
Grisar har ju i alla tider haft ett viktigt fack i vårt naturliga skafferi, de har gett oss mat, varit ganska lättskötta och kan klara sig på stora delar av vårt klot. Men griskött har ju också ansetts som ett billigare kött och som smutsiga djur när det i själva verket är renligare än många andra djur vi har i vår närhet. Och de förädlade detaljerna man får av bra kvalitets griskött smakar riktigt bra.
Vildsvin började vi tämja redan för 7000 år sedan och fläskproduktionen växte i Europa i början av 1900 talet.
Det är viktigt med hanteringen för att grisar är väldigt känsliga mot stress som inte är bra vid transport inför slakt då de blir aggressiva och skadar varann och det påverkar kött negativt. För att få bästa smaken på galtkött så kastrerar man kultingarna när de är 2 dagar gamla för att det ska gå så smärtfritt som möjligt. Annars kan de få en stark galtsmak som inte är så angenäm. De slaktas när de är 6-7 månader och väger ca 120kg. De vanligaste raserna i vårt land är svensk lantras, Yorkshire och Duroc.
När ni handlar griskött ska ni titta efter en rosa-röd färg, insprängt fett och kappa och gärna mindre bitar. Så även om ni inte äter fettbitarna så är det så köttet ska se ut om det ska smaka gott.

Parma/ Prosciutto:                                                                      

Prosciutto crudo di Parma är ett ursprungsskyddat namn och måste därmed komma från provinsen Parma. Skinkan får bara innehålla Sicilianskt havssalt som den torrsaltas med och får sedan lufttorka minst ett år i kontrollerad temperatur och luftfuktighet. Köttråvaran som används tas från grisar från 11 utvalda regioner i norra Italien. Skinkorna kontrolleras sedan av oberoende

kontrollanter på fem olika ställen innan de godkänns och deras hjälpredskap är en bit av ett hästben som de sticker hål med. Den färdiga skinkan märks med en femuddig hertig sigill och datum där man ska kunna gå tillbaka och kolla varje steg i processen från slakteri till kontrollant.

Gourmand på Facebook.

Då har äntligen konservativa Christian tagit steget att nå fler intresserade via Facebook som bloggande blondiner till politiker öppenbarligen gör. Sidan Klubb GOURMAND är precis upplagd & jag hoppas på att flera ska hitta till oss så att vi kan dela med oss av allt kul vi har tillsammans. Där kommer att läggas upp kommande event & nyheter. Gå gärna in & gilla oss, kommentera & kom med åsikter.

Sen vill jag bara påminna om att det är en vecka kvar till sista anmälningen av Italy vs. Spain.
Platserna till Gourmands 2 års fest går åt som Gundeman på nyvallat så skynda på & anmäl er.

Har ni förslag eller ris & ros så hör gärna av er för att vi ska bli bättre & kunna utvecklas. Maila mig gärna på c.thoresson@live.se

Ta hand om er glada Gourmander.
Goa häslsningar Presidenten.

Mer än bara danska vinebrö!

När jag var i Danmark för ett par veckor sedan gjorde vi en tur till Hjörring några mil från Lökken för att pröva en restaurang som skulle vara bra, Brughuset Vendia. Vi hade bara ätit någon gång ute utan framgång och någon bukfylla på Danmarksbåten så vi hade inga höga förväntningar. Linus hade läst att de fått nån utmärkelse. Vi åkte dit på dagtid, tyvärr. Vi kom in, positivt överraskad redan vid entré. Brevid baren som mötte oss såg man hur de arbetade med nästa bryggd genom glasväggarna in till bryggeriet. 6 sorter var vad som hälldes upp från kranarna av tyskinspirerade humledrycker. De var rätt tunna om man som vi Gourmander som var där är vana vid tyngre humlebeska mer aromatiska öl. Men det var ju inte bara därför vi var där, maten lockade ju. Det var en stor dagsmeny. Barnmat brukar ju inte vara nått att hänga i påskträdet, inte vara kockens mest inspirerande matlagning heller, har jag hört. En stor saftig rosastekt "Hackeböff", gött mos och sås, kunde lika gärna stillat en karls hunger med bravur.

Undrar ni vad jag drcker nu förresten? Double chocolate stout, smask.

Vi spred ut beställningen rätt bra, det tog en stund. Det var "enkla" rätter som: "Montbelliard" pølser med varm kartoffelsalat 95:-, Kold med syltede tomater og skinke 95:-, Salat "Canard" and, svampe og artiskok 110:-. Maten anlände,.......Hallelulia!!! det är ett sådant här ställe jag vill ha, i sammanhanget enkla råvaror men serverat, tillagat & upplagt som på den finaste restaurang, kärlek till yrket kallas det.
Min korv med mos var en glädje att avnjuta i goda väners lag. Smakrik korv, god potatispuré, söt kryddig senapscrème, söta kokta rödbetor, olika skott och blad till garnering serverad med finess. När jag tänker efter så är det inte så konstigt att man kan skämma bort sig här i Norden. I Köpenhamn ligger ju Noma, världens bästa resturang. Sverige, Norge och Danmark tog för sig av de tre topp placeringarna i matlagnings VM. Vi har även topplaceringar i Os. Norra Europa har gått om de klassiska grundarna för vår moderna matlagning, tex Frankrike, Tyskland & Österike.

Tillbaka till luxusskrovmålet. Servicen var personlig & proffsig. Alla ville se mer av kökets överraskningar så det blev desserter till lunchen, även Cava & ostar. Det slutatde med att vi beställde bord till vår avresa för en härlig brunch, eller? Japp, glatt överraskad igen. En fin träbricka med gourmetfrukost, nä inte planka utan stek, bättre. Rökt lax, hemgjord marmelad, nutella, musli, varmt bröd, goda ostar, nygjord äggröra, bacon & ännu godare korvar mm. Jag kan varmt rekommendera detta ställe, men ta & gå hit på kvällen & njut av deras à la carte meny som jag bara läst men bör var ett strå vassare. Efteråt fick jag reda på att en krönt åretskock jobbade där & att de blivit utsedda mist en gång till årets bistro.
Utöver det här hade jag ingen koll på hur mycket goda & olika sorters öl de hade i affärerna. Godishyllorna som kan fånga ens uppmärksamhet i bland i mataffärerna var långt bort i perriferin när ölhyllorna hägrade i horisonten.

Nog om detta. Hoppas vi syns den 5/11 på Goumands 2 årsfest.

För den intresserade

För den intresserade är nu vingården La Casa Vola också presenterad på följande site: http://www.frontviewclub.se/guide.asp?PresentationId=131&IndustryId=34&CategoryId=0

 I norra Lyngby där vi spenderar en vecka för att fira svärfar finns det mycket av vilda godsaker. Nypon & havtorn växer över allt i närheten av havet. Naturligtvis kan jag inte låta bli att ta för mig av floran runt omkring mig. Ska jag vara ärlig har jag aldrig sett en havtornsbuske innan, men när jag såg de små gyllene bären var det bara till stugan & googla på de.

Nyonen tänkte jag prova att göra en chutney på. Hade jag bara haft lite mer tid så hade jag fyllt bagaget & tagit med mig hem för att laborera med & använda på jobbet.


Havtornen har jag alltid köpt dyrt till krogen & igentligen inte tänkt på hur det såg ut innan de hamnade i vår frys. Bären kan man kalla för superbär, de är fullproppade med allt möjligt som kroppen behöver. Man hade antagligen kunnat överleva en längre tid bara på bären & vatten. http://handbok.alternativ.nu Följ den här länken så kan ni läsa mycket om havtorn & en massa annat för självhushåll med ätbara livsmedel i vår omgivning.

Det finns olika sorters havtorn, de jag är van vid är smalare & avlånga. De är sura med en speciell smak som jag  inte kan likna med något annat. Den förgylls med socker, lyfts lite och blir inte så skarp.
Först tänkte jag att jag skulle komma hem med storkovan och förse hela västkusten hemma med de här delikatesserna, FEL, FEL, FEL!! Nu förstår jag varför de är dyra, det är garanterat första & sista gången jag försöker plocka de i större skala. Dra mig baklänges!!!! Minst i timma vid en & samma buske & två Carlsberg senare har jag fått ihop ett törnbuskage i min ryggsäck. Plocka lite nypon på vägen hem & sen var det bara att kavla upp ärmarna. Ca. två timmar senare med hjälp av Lennart så fick vi ihop hela 1,2 Liter bär, vilket skämt. Jag kastade in handduken & får erkänna att de resterande kvistarna hamnade på komposten. Kliande, svidande, lätt svullna fingrar av de 5 cm långa taggarna & kittlande små jä..a fötter av ett 50 tal rävsaxar som tydligen bodde på kvisten innanför bären, fick oss att lätt vilja betala 1000:-/kg om man någon gång ska använda de för hemmabruk.
Så det kan väl hända att det hoppade ut en lite större groda ur min mun när jag läste på nätet när jag var klar, att man kan frysa in kvistarna på så få minusgrader som möjligt och skaka av bären.

I vilket fall som helst så blev det en fräsch saft med exotisk smak. 

Här följer receptet:

1,2 lit   havtorn, rensade 

1 lit                    socker

1 lit                      vatten

Lägg i allt i en stor kastrull, koka upp kraftigt & låt stå & dra utan värme i minst en timma. Häll av saften genom ett durkslag, tryck ut all saft ur fruktköttet. Sila genom en finmaskig sil, kyl. Njut lätt utspädd med vatten & isbitar, eller som vi spetsad med vodka & en skiva citron.

Hoppas jag inte har skrämt upp er nu, det är värt det med tanke på hur nyttigt & välsmakande det är. Om nån annan plockar de ;)

Gott med omogna tomater.

     foto Elin Carlsson.    
                                                                                                                                                              
 Det blev gott om tomater på mina tre olika plantor men de blev aldrig röda mer än nån om dagen. Men jag ville ju så klart ta vara på skörden och hitta på något att göra med tomaterna. Jag visste att man kunde lägga in omogna tomater så jag utgick ifrån det och använde mig av liknande ingredienser, socker, ättika och kryddor. Tomaterna var ju stenhårda så det fick bli till att koka sönder de små gröna smaragderna.
Chutney fick det bli.
2 msk      olivolja
1,5 kg     omogna tomater
3 st         rödlökar
1 st         vitlöksklyfta
1 st         habanero
150 gr     farinsocker
150 gr     socker
0,5 dl      ättika
0,75 dl    champagnevinäger
               salt/ grovmalen svartpeppar
Skär rödlök i tunna båtar, hacka vitlöken och fräs löken i olivolja tills det börjar mjukna. Dela tomaterna på mitten, hacka habaneron och lägg allt i grytan. Häll på socker, salt och
peppar och koka under omrörning på medelvärme i ca 20min tills de största tomater blivit mjuka. Smaka av med ättika/vinäger och ev mer av salt.
Det går bra att använda bara ättika istället för "finvinäger".
Chutneyn ska vara sötsyrlig och kryddig. Passar bra till grillat kött kall som varm.
Håller länge i en tätslutande burk i kylen, tänk på att använda rena redskap och inga fingrar.

Det här går att göra på mogna tomater med olika färger och former men då bör sockermängden minskas då de har en naturlig sötma.

s

Världens mest prisvärda vin – Guigals Côtes-du-Rhône

Guigal har viner från Côte Rôtie och tillhör världens bästa och dyraste. Men Guigals Côtes-du-Rhône 2007 för enkla 99 kronor (nr 2011) är ett prisvärt och ett fenomenalt vin. Vinet har en härlig solmogen koncentration och bra syror. Det är härligt att dricka nu, men kan lagras i något eller många år. Vinet är gjort på runt 60 procent syrah, 30 grenache och 10 procent mourvèdre och lagras ett år på stora ekfat innan det släpps ut på marknaden.

2007:an har en mörkröd färg och en kryddig doft av peppar, mörka bär och örter. Smaken är koncentrerad och man får munnen fylld med av mörka och röda bär när man dricker det. Eftersmaken är lång med inlindade syror. Helt klart värd att vara med i serien om ”världens mest prisvärda viner”.

Det är ett av mina husviner, alltid ett bra val, och jag rekommenderar det ofta som ett mycket vin för pengarna. Och alla som smakat har sagt det varit gott. Jag försöker alltid ha det hemma, så jag kan rycka en flaska som fått 2-3 år till på nacken.

Upptäckte just att förrådet är slut, måste nog gå iväg och köpa en låda....

Datum att planera in!

Då har vi några intressanta datum för träffar klara.
24/9 är det alltså husmorsafton med syltning och inläggning som tema. (Läs mer om detaljer i tidigare blogginlägg.) Påminner om tillvaratagande av bär och frukt som ni vill konservera. De som inte har egen fruktträdgård frågar lämpligen vänner och bekanta om de vill att ni tar hand om delar av skörden. Pris för middag, råvaror för inläggning(socker, ättika, kryddor m.m.) och syltningsaktivitet: medlemmar 250kr icke medlem 350kr Plats - St Jörgen golfrestaurang Preliminär tid: 1800 max antal: 18
22/10 blir det Italy vs. Spain (läs tidigare blogginlägg) där vi jämför de olika ländernas vin och charkvaror. Vi samlas på Kvarnbergsgatan 4 i Västra Nordstan kl.1800. Pris för 4 glas vin, kallskuret och gott bröd: medlemmar 250kr icke medlem 350kr max antal: 20
5/11 2-årsfest!!! Traditionellt gourmandfirande på Amerikabaren med bl.a. quiz, mustig höstgryta, barhäng, glada gourmander och passande musik. God öl och gott vin köpes i baren. Preliminär tid: 1900 pris för mat och kalas: medlemmar 0kr icke medlem 200kr max antal: 40

Anmäl er till Christian på c.thoresson@live.se

Som vanligt är det först till kvarn som gäller.





Vi hörs snart!

Svarta härligheter.

På berget ligger det långa slingrande grenar med mörka bär och solar. Det går inte att låta bli och plocka de. Varför krångla till det,  koka en sylt så har du fått något himmelskt att lägga i filen på morgonen. Då får du sommarkänslor även när höstmörkret har börjat falla över våra hus.

1 kg björnbär, 300-350gr socker, pektin och natriumbensoat. Lägg rensade bär och socker i en gryta och värm försiktigt upp och koka i 5 minuter. Följ anvisningarna för pektin på förpackningen. Skaka kastrullen ibland under tiden som det kokar, skumma sylten mot slutet. Tillsätt natriumbensoat, står på hur man går till väga. Fyll varma burkar ända upp förslut genast, kyl.

Ska ni inte använda bären direkt går det bra att frysa de på en bricka och sedan lägga de i en burk.
Ett anat alternativ är ju smoothie, kallt och fräscht. Lägg de frysta bären i en blender med vaniljyoghurt, lite limeskal och saft och flytande honung. Mixa, smaka av och servera i stora glas och avnjut direkt.

Höstens fröjder!

Kära gourmander och ni som ännu inte tagit steget!

Då börjar äntligen höstens sammankomster ta form. Mötena under vintern och våren blev ju inte så många dessvärre. Framförallt beroende på svårigheter att hitta lämpliga lokaler för trevliga aktiviteter som inte kostar skjortan. Det ser nu ut att ljusna något på lokalfronten så vi har snart klart med flera datum.

Jag kan idag berätta att vi kommer att ha en inläggning- och syltafton lördag 24 september ca. 1800 på St Jörgens golfkrog. Idén är att vi fixar, picklar och syltar iordning sommarens och höstens bär, frukter och grönsaker, som ni fått från era trädgårdar eller köpt billigt på Ica, till goda saker som sedan stoppas i fina burkar. Resultatet blir goda tillbehör och gåbortpresenter för höstens begivenheter. Jag o Christian lagar till en god gryta som ätes efter slitet tillsammans med öl som köpes på plats.

Då förhandlingar pågår om lokalhyra m.m. kan jag inte ge något exakt pris än men återkommer snarast om detta. Det blir inte hutlöst iallafall kan jag utlova. Det jag vill att ni gör redan nu är att plocka äpplen, bär och annat gott från domänerna och fryser in detta. Anmäl er också till Christian snarast via mejl så att ni får en plats. Vi kan nog vara max 20.

Preliminärt kan jag också nämna 22 oktober som troligt datum för en fight mellan Italien och Spanien. Barolo vs Tempranillo och Prosciutto vs Serrano är titelmatcher vi får vara med om med glas och gaffel i händerna. Kan förhoppningsvis ge klartecken med detaljer denna vecka.

Andra godbitar på gång: ölträff på Dugges, 2-årsfest med extended quiz, kaffeprovning, champagneprovning.

Må gott så länge!

Svarta vinbär i överflöd.

På landet i Hästevik så är svartavinbären mogna och riktigt stora, nästan som krusbär och i överflöd.
Första koket blev svartvinbärssylt och gelé.
Så i morgon blir det hemgjorda köttbullar med svampgräddsås och gelé.

Svartvinbärsgelé:
3 lit knappt mogna ej repade vinbär
2,5-3 dl vatten
1 kg socker per liter avrunnen saft
Koka bären med vatten under lock i 15 min. Sila massan genom silduk i 30 min. Mät & koka upp saften. Ta av grytan från spisen. Tillsätt socker & rör tills det är löst, ca 5 min. Häll på rengjorda, varma burkar & parafinera när geléet är stelt.

Svartvinbärssylt:
1 kg vinbär
1 dl vatten
500 gr socker
natriumbensoat
Mixa bären i matberedaren. Koka upp med vatten i ca 10 min. Blanda ner socker & låt koka ytterligare 3 min. Tillsätt natriumbensoat. Häll på väl rengjorda, varma burkar. Parafinera när sylten är kall.

I morgon ska jag plocka mer & göra god saft inför hösten.

Sommar primörer

 Ja då har man skördat de sist morötterna. Det är bara att sölja av jorden & äta de som snacks eller rosta de i ugnen med smör, salt & peppar. Sockerärtorna kan jag plocka över ett kilo i veckan, en till två dagar tar det bara för ärtorna att bli färdiga. De är krispiga & söta, väldigt goda nerskurna i sallad. Bladsalladen växer fortare än vad vi kan äta upp.

Två av de mindre tomatplantorna ger cocktailtomater varje dag & de stora tomaterna växer för fullt.
Till salladen använder jag även gräslök & harsyran som spridit sig fint i under häcken.
Nu lyser de 13 smultronplantorna med sina röda bär.
Citronmelissen kommer fint upp igen & är god att ha i bordsvattnet.

Nästa år ska jag prova squash, potatis i större skala & jordärtskocka.

Hoppsan…. Ett italienskt vin. Igen…

Hoppsan…. Ett italienskt vin. Igen…

Ja, jag har knappast dolt min fäbless för italienska viner – och då menar jag förstås de viner som man kan hitta runt min egen vingård La Casa Vola. Denna gång är det vitt vin. Krispigt så det sprakar. Och underbart gott – helt uppenbart. Matteo Correggia är producenten och det är en så kallad Roero Arneis.

Först slår ni upp vinet här:

http://www.systembolaget.se/Sok-dryck/Dryck/?searchquery=arneis&sortfield=Default&sortdirection=Ascending&hitsoffset=0&page=1&searchview=All&groupfiltersheader=Default&artikelId=497087&varuNr=72673&filters=searchquery%2c&referringUrl=%2fSok-dryck%2f%3fsearchquery%3darneis%26sortfield%3dDefault%26sortdirection%3dAscending%26hitsoffset%3d0%26page%3d1%26searchview%3dAll%26groupfiltersheader%3dDefault%26filters%3dsearchquery%252c

I Piemonte finns det stora variationer i geografi, jordmån och klimat och det har resulterat i en vildvuxen flora av mer eller mindre kända druvsorter. Vitvinsdruvan Arneis är en av de mindre kända och användes historiskt för att mjuka upp Baroloviner. Denna tradition lever kvar i Roero då det är tillåtet att tillsätta en liten skvätt Arneis i Nebbiolovinerna. Ett i mitt tycke fantastiskt inslag som gör Nebbioloviner från Roero så intressanta. På 70-talet lär det enbart ha varit två odlare som hade kvar denna druva i vingårdarna. Under 1980-talet växte intresset för Arneis och 2006 hade odlingarna utökats till 600 hektar i Piemonte. Denna druva är nu känd och kan avnjutas med stor behållning.

Solmogna päron, äpplen, melon och krusbär med ett uns av honung ringlat över frukten möter näsan.. Päronen och kiwi/krusbären är honungssöta och syrligheten finns där också.

Dock är det en beställningsvara, så se till att beställa vinet och därefter går ni och köper det…!

Det är en dryg vecka sedan vi besökte Oaxen nu så både måltiden och intrycken har fått gott om tid att smältas. När jag, min sambo Sofia och våra tre vänner anlände till den lilla ön var vädret fint och när vi efter bad och incheckning på den väldigt vackra hotellbåten slog oss ner på terrassen utanför disponentvillan var förutsättningarna de bästa. Vi lät oss övertalas att ta ett glas champagne innan middagen och till bubblorna dukades det fram små aptitretare. Lättgravad abborre med löjrom och pepparrotsskum, charkuterier från trakten, granrisrökt svartrot m.m. var fantastiska små skapelser, alla med mycket hög smakrikedom.
När vi sedan satte oss till bords inomhus var vi ordentligt uppvärmda och redo för första rätten på vår åttarätters meny med tillhörande dryckespaket. Alla runt bordet var överens om att den vackra tallriken med fintärnad rå gös och ostron, blåstångspuré, porterskum och filmjölksgranité ( bland mycket annat!) var mer intressant än välsmakande. Men kök som spelar i den allra högsta divisionen måste få experimentera så vi hade överseende med den marina smakbomben. Nästa rätt ”tartar på älginnanlår & råräka med senapskräm,puré på inlagda enbär samt fänkål och rostade gryn” var väldigt trevlig och den efterföljande hela lilla glänsande strömmingen med hummer, persiljerotspuré, groddad mandel och kumminkryddat ströbröd förlät allt!
Under fem timmar åt vi sammanlagt femton rätter om man räknar in de små extra ”bjudisarna” och ett stort antal viner. Hav, land och sjö blandas friskt på Oaxen och ofta får man smaka vilda örter och växter som plockats plockats runt om på ön. De valda dryckerna är oftast ekologiskt eller biodynamiskt framställda och passar nästan alltid mycket bra till maträtterna. Det lyckas dock inte alltid och vi funderade på om det inte är ett lite snävt urval av t.ex viner även om det är bra att tänka på klimat och råvaror utan tillsatser. I det stora hela var upplevelsen fantastisk och när varsin liten ask med nio olika sorters praliner ställdes in till kaffet var vi proppmätta och mycket nöjda med kvällen.
Men…men…..på en krog som bedöms av den internationella matjournalistkåren som en av världens 50 bästa krogar och notan för en måltid går lös på över 3000kr per skalle är det svagt att inte allergiska gäster får en lika bra upplevelse som övriga i sällskapet. Även om varje rätt består av kanske åtta, nio olika moment känns det fattigt att det bara plockas bort något på tallriken och inte i något fall ersätts av ett passande tillbehör eller råvara. Har det klurats hela vintern på en fulländad meny borde det vara en enkel uppgift att hitta ersättningsprodukter för de idag inte alltför sällsynta allergiker som besöker krogen och betalar fullt pris för sin mat. Detta drog ner betyget och den extra guldstjärnan försvann därmed.
Nå, slutbetyget världsklass på maten och oftast utmärkta men inte alltid klockrena dryckesval är väl inte så illa. Matsalsarbetet är mycket bra om än något stramt kan vi tycka. Detta kompenserades dock av vårt sällskaps goda humör och glada upptåg runt bordet.

Tack Oaxen

Nu grönskar det!

 Nu har det börjat blomma lite över allt i våra rabatter & odingar.
Här ser ni de vackra blommorna från sockerärtsplantorna.

 Även Annies blommor spirar för fullt, klematis, rosor, dalior & mycket annat.
Man ändrar sig med åren, man känner sig verkligen lugn när man sätter sig ner & bara tittar på allt det gröna på vår lilla tomt.

Idag åt vi de första smultronen.
Jag åt även lite av harsyran som växer under häcken. Nässlor plockade jag också i häcken som jag förvällde & fryste in tills jag fått ett litet lager så att jag kan göra en förrätt till nån middag.

Första skörden

Nu när regnet & värmen slagit till samtidigt så knakar det i jorden i mina odlingar! Sockerärtorna är en meter höga nu & bladsalladen är som en halv fotboll. När vi hade kalas för Emmy i söndags skördade vi sallad, gräslök & citronmeliss till vattnet. Vi tog även lite rädisor & rabarber från min mor & far.

Det smakar verkligen bättre att äta sin egen sallad som man vet var den kommer ifrån, inga bekämpningsmedel, ingen gödning, utan man låter det ta sin tid. Då blir det som bäst.

Nu har jag även planterat 12 smultronplantor i runt om i häcken föutom fjolårets planta som har växt till sig ordentligt. Så i sommer blir det många smultron på strå.

Två olika sorters tomater har kommit i klasar, så nu är det bara att vänta på att solen ska förvandla de till mörkröda små juveler.
Habaneroplantan har precis börjat blomma så jag väntar med spänning till jag får känna den första käftsmällen av dess hetta till någon god grillad köttbit.
Har ni inte provat själva så är det inte för sent än, fråga bara i affären vilka fröer som man kan börja så nu. Annars finns det ju färdiga plantor & ni kan ju även sätta i en kruka eller balkonglåda om ni bor i lägenhet.
Växterna är inte bara vackra att se på, tar man hand om de så ger de skörd hela sommaren som tex tomat & sallad. Man spar faktiskt en hel del pengar på grönsaker som är så dyrt nu.
Ut & skita ner er nu.
Glada hälsningar från Ernst Kirchsteiger.

Mat i helgen

Nedräkning i timmar nu. Knappt två dagar kvar till årets bästa måltid. För högt ställda förväntningar? Stor risk att bli besviken? Knappast! Oaxen har legat i det absoluta toppskiktet på den svenska restaurangscenen de senaste tio åren och när Agneta Green och Magnus Ek nu kör sin sista säsong kommer det att bli bättre än någonsin. Att de inte fått några stjärnor av den röda restaurangguiden beror på det avskilda läget på en liten ö flera mil söder om Stockholm och det faktum att de bara haft öppet sommarhalvåret. Ingenting annat.
Vårt tidigare besök för sex år sen var en magisk uppvisning. När vi sippade på grappan till kaffet efter nästan fem timmars ätande och drickande var vi i sjunde mathimlen. Kanske blir det svårt att slå inramningen med svalor som flög in och ut ur sitt bo ovanför vårt bord på verandan (ett litet under att vi inte fick svalskit i maten!) i den ljumma sommarkvällen. Men oavsett väder kommer det i sällskap av min flickvän och tre goda vänner att bli grymt bra har jag bestämt!
Inspirationsresor är högst nödvändiga för mitt matskapande och när gurun M Ek på lördag visar hur det skall gå till blir det mycket kul idéer att ta med i resväskan hem!
Må och ät gott vänner!

Sillstrypare i fiskhamnen

Det blev en synnerligen bra kväll i Fisk i dags fina kökslokal! Sexton Gourmander kokade inläggningar och smaksatte sill under sillexpert Mikaels överinseende. Efter en kortare historielektion om världshavens vanligaste fisks betydelse genom åren förvandlades Gourmanderna från försynta elever till vildsinta kallskänkor. Det hackades lök och chili, revs citronskal och tjattrades om vartannat.

Efter att alla fått burkar fyllda med egentillverkade inläggningar högg vi in på buffén. Mikael hade dukat fram ett antal olika sillsorter, såser och varmrökt lax. Detta kompletterades med färskpotatis, ost, bröd, paj, öl och snaps vilket sköljdes ner med fina dryckesvisor. Kan man tänka sig ett bättre sätt att tillbringa en regnig majkväll? I så fall vill jag vara med.

Grönsakssafari.

I onsdags stack några kollegor & jag iväg tidig morgon till Frillesås för att se hur grödorna vi använder varje dag ser ut innan vi lägger de i kastrullen. Vi mötte upp Nicklas från Olsegården som levererar grönsaker till oss för att guida oss genom olika grönsaksodlingar. Vi var på Åsens morotsodling & drog upp den första moroten som var tjock som en tändsticka. Resan gick vidare till stockens lökodling där de skulle skörda en fyra miljoner lökar den här säsongen.

En riktig upplevelse var att få besöka trollåsens tomatodling i Bua. Vi blev bjudna på en härlig frukost med en hel tomatbuffé i alla dess färger & former. När vi kom in i växthuset kändes det som att vi klev in en regnskog, höga gröna slingrande växter med en härlig doft som jag kände igen från växthuset på landet när jag var liten. Härligt! Den fuktiga värmen påminde om Thailand, man ville inte gå ut.
25 000 plantor med 25 unika sorter var imponerande. Det var som rena biologilektionen, det var tvunget att hålla reda på vilka flugor som angrep plantorna så att en annan sort kunde planteras in. Likaså med mögelsorter.

Det som var mest förvånande var att vissa plantor kunde bli upp till 15 meter långa, de snörades fast i taket för att sakta sänkas när de växte. Nått så självklart som jord behövdes tydligen inte, utan de växte i stenull, isolering, & fick sin näring genom vatten med tillsatt näring & gödning.
Det var ett rent hantverk då allt gjordes för hand, rensa plantorna, sänka de från att växa upp i taket, skörda de & kolla efter skadedjur på bladen & plantera in humlor bla.

Sista turen gick av mot en salladsodling där härligt mörklila sammetsfärgade långa rader sträckte sig i den mörka myllan. Det var fina huvuden med Lollo Rosso sallad, men  även Roman, Krisp & frissé fanns. Jag fick med några småplantor som nu slagit rot i mina rabatter. Det var mycket intressant att få höra direkt av varje storbonde på grönsaksodling hur allt gick till.

Nästa tur går till Ugglarp där de odlar alla möjliga konstiga skott, örter, blommor, ja allt som är annorlunda & svårt att få tag på. Men det kommer att ta en hel dag att gå igenom allt där.

Vill ni inte åka så långt kan jag rekommendera Bärby i Säve där man kan plocka bär & grönsaker billigt, eller handla i deras lanthandel. Där har ni verkligen lokalodlat.

Sillprovning i fiskehamnen.

Den 28/5 är det ju sillprovning i fiskehamnen men nu har tidsfristen löpt ut så alla obetalda platser släpps idag. Det kommer bli en intressant lärorik eftermiddag om sill & en & annan snapsvisa.
Jag hälsar de deltagande & andra nyfikna välkomna.
Syns på en historisk handelsplats på pålar i Göta älv.

Hälsningar
Er President ;)

Inspirationsjakt på Pio Country club

I början av veckan var jag med några av mina kollegor på Pio Country club i Hlamstad för utbildning, utveckling av företaget & så klart samla så mycket inspiration som möjligt. Jag visste bara att det var ett litet ställe med något extra. Jag hade inga förväntningar över huvud taget, men vilken oas som låg intill landsvägen. Bakom det stora trästaketet kändes det som man kom ut på landet & blev fylld av ett lugn.

Grönskande örtträdgård, änder som vankade runt & glufsade i sig gräs, en stor grå fin hund stod & tittade på oss på verandan till den stora vita villan. 14 rum erbjöds så det blir en intim känsla.
Vilket ställe! Fyllt av kärlek till inredning & detaljer i varje vrå, ett varmt välkomnande & underbara matstunder & akompanjerande drycker.
Det stora vardagsrummet hade en mjuk övergång med en stor skinngrupp till den vackra matsalen som förgylldes av de stora guldbeklädda lamporna i taket. De stora fönsterna vette ut mot dammen med ett stort guldfiskstimm & vattenfall där man kunde sitta på verandan & lyssna på det porlande vattnet i den värmande kvällssolen.

Maten var precis som servicen mycket bra. Goda bakverk & smörgåsar till fika, delikat lunch där en av förrätterna var himmelsk. Det var en crème vichysoise, en skummig potatis & purjolökskräm med Värnern löjrom, blodgrape & harsyra som kocken bara en liten stund tidigare hade klippt från en bergskreva utanför.
Mitt val av huvudnummer måste nog bli den stora saftiga grillade entrecoten med chimmichurri (argentinsk kryddig kallrörd örtsås) rostad potatis & lite grönt. Bra råvaror talar för sig själv, det koldoftande möra köttet lyftes av såsen av bla. färsk oregano, perilja, vitlök, chili, olja & vnäger.
Det söta efter maten på kvällen rullades ut på en vagn i matsalen där vår servitris stog & la upp fem, sex olika godsaker på våra tallrikar.

Vi hade alla rummen så vi hade en liten rundvandring & kollade på de, så fräckt!
Alla rummen hade olika tema, måste ses.
Börja med att gå in på hemsidan & ta nästa tripp hit om ni vill komma ifrån storstads stressen.
http://www.piocountryclub.com/

När man är i Piemontes vinområden så är vingårdsbesök en väldigt trevlig sysselsättning. Det är enkelt att boka tid och man känner sig alltid välkommen. Provningar är för det mesta gratis och försäljningspriserna på vinerna är låga. I tillägg finns det oftast både gamla och nya årgångar att välja på, vilket inte är så vanligt i andra vinområden.

Idag styrde vi kosan mot Malvirà, en vingård som är på väg upp och gör idag kanske de bästa Roero Arneis vinerna i området. Malvirà ligger i Roeroområdet, väster om Lange, där man framför allt odlar den vita druvan Arneis. Men det som är intressant är att man även odlar Nebbiolodruvan i Roero vilket har resulterat i fantastiska viner som ligger på nivå med Barolo och Barbaresco men bra mycket billigare. Prisvärda är ordet för dessa viner.

Provningen på Malvirà genomfördes på norska. Karen som precis har börjat arbeta på vingården tog hand om oss på ett förträffligt sätt och tog oss med på en ljuvlig resa bland Malviràs alla goda viner. Efter några timmar avslutades det hela med att ett antal six-packs lastades in i bilen innan färden gick vidare till all’Enoteca i Canale för en låååååång och underbar lunch!

Väl hemma på La Casa Vola, var det dags för en skön siesta!

Grillkorv

Äntligen börjar det likna vår! Grillperioden är här och det är hög tid att göra grillkorv. Prövade ett par varianter i förmiddags som, om ni frågar mig, blev riktigt goda och nu tänker jag dela med mig av mina erfarenheter. Det tillverkades en Italieninspirerad variant med bl.a. kalvkött, svart trumpetsvamp och vit tryffelolja men dagens recept blir på en smakrik fläskkorv.

Först! Rena händer. Rena redskap. Kalla och utmärkt färska råvaror.

Det blir lättast om ni har en köksassistent med korvtillsats men det går även att fylla korvskinnen med hjälp av en spritspåse.

Ingredienser:
1,3kg fläskkött, ganska magert
300g rökt sidfläsk
1 stor vitlöksklyfta, pressad
1 stor schalottenlök, finhackad
100g panko(asiatiskt ströbröd)
ca 2msk hackad timjan
20g salt (ca 2,5tsk)
3krm malen svartpeppar
ca 5dl iskallt vatten

Din kötthandlare har förhoppningsvis grisfjälster som du inhandlar och dagen innan korven skall göras lägger i kallt vatten i kylen. När wursten skall stoppas sköljer du igenom tarmen med kallt vatten. Om det finns en köttkvarn maler du fläskköttet och det rökta sidfläsket i en bunke och blandar sedan allt utom vattnet väl. Tillsätt vatten tills du har en ganska lös smet. Finns det ingen kvarn köper du mager fläskfärs och hackar det rökta fläsket så smått du kan.
Forma en liten bulle som steks och smakas av. Tillsätt mer kryddor om så önskas.
Fyll korvskinnet med smeten. Knyt till ändarna med snöre eller gå in på www.matochvänner.se/film och se hur Kerim från specialisterna Taylor&Jones snurrar korv.

Frys in dina korvar om dom inte skall ätas på ett par dagar. Håller sig lätt några månader i frysen. Klart! Grilla! Njut!

Dags att så grödorna.

I helgen var det ju riktigt vårväder & då var det dags att shoppa lite fröer & växter. Jag avslutade mitt byggprojekt i form utav en odlings låda 3 m lång & en halvmeter bred som rymmer hela 600 liter jord.
Emmy & jag har sedan tidigare planterat tomater, paprika, vitlök & potatis i kruka inne som tagit sig bra. Det nya blev gul & orange morot, sockerärta, bladsallad, rabarber & svarthallon, blandning mellan hallon & björnbär. Våran smultronplanta har börjat komma upp & gräslöken är redan klippt en gång.
Nu är första steget taget till att bli en självförsörjande grönsaksodlare.

Blir du sugen?

Piemonte är inte bara känt för sitt vin utan också för sin mat. En del av måltiden som många ser fram emot är efterrätten eller dolce som det heter på italienska. Förutom en osttallrik med barberamarmelad är det aldrig fel med en pannacotta, tiramisu eller italiensk glass som en avslutning på en god måltid. Skulle det på dessertmenyn dyka upp en bonet kan vi varmt rekommendera detta val.

Bonet är en specialité från Piemonte gjord av choklad med smak av spritsorten amaretto. Bonet förekommer väldigt ofta på menyerna på restaurangerna i Piemonte och kan med fördel avnjutas som en av de bästa efterrätterna i området . Namnet bonet betyder hatt och namnet skulle då ha kommit från efterrättens form av just en hatt. I vår by Santo Stefano Belbo kan man avnjuta bonet på olika ställen. Och till dricker man gärna områdets kända Moscato d’Asti – ett vin som görs på Moscatodruvan som för övrigt är den druvan som växer på La Casa Volas marker.

Blir du sugen att äta den i rätt miljö? Och dricka Moscato d’Asti till? Klicka gärna här

Smarriga donuts

 Som fredagsmys gjorde Emmy & jag egna friterade munkar. Det är ett enkelt recept men det tar lite tid för jäsningen. När man väl gör de kan man ju göra ett gäng så är det bara att frysa in de & fritera direkt från frysen.

 Det blir ett 40 tal stycken så det räcker till ett par serveringar för en gourmand.

Viktigt att tänka på när ni friterar är att ha ett lock nära till hands för att kunna lägga på om det börjar brinna. Det händer inte om ni bara passar det & är försiktiga. OBS! häll aldrig vatten på varm eller brinnande olja.
Använd en stektermometer & börja fritera när den visar 160 grader. Sänk spisen till medel temperatur.

En klassisk god smaksättning är att doppa de nyfriterade i kanelsocker, men där är det bara eran fantasi som sätter gränserna.
Recept:
1000 gr   mjöl
100 gr     socker
250 gr     osaltat smör, smält
30 gr       jäst
4 dl         mjölk
5 gr         salt
3 st         ägg

Lös upp jästen i 37 gradig mjölk & blanda sedan 1/3 av mjölet till en smet. Låt jäsa i 30 min.
Blanda resten av ingredienserna till en lös deg. Låt jäsa 30 min till. Gör 40 gr bollar, platta ut, stansa ur mitten. Fritera eller frys till nästa fredagsmys.

Vietnam - matminnen

Jag och Fia kom hem från en lyckad Vietnamsemester för drygt två veckor sedan. Förutom grymt väder, trevliga människor och långa stränder är maten oftast riktigt bra i det långsmala landet. Vietnams mat har under århundraden präglats av flera olika kulturer. Från kolonialmakter som försökt kontrollera landet under långa perioder har landet tagit det man uppskattat. Kinesiskinspirerad mat som nudlar och vårrullar finns överallt och Fransmännens baguetter och bakverk har fått stanna kvar efter att kolonialisterna själva försvann. Kaffet är kanongott! Man odlar själv bönor i dom höglänta delarna av landet som bryggs till en stark bryggd med toner av choklad. Indien och Kambodja har också påverkat och i söder är curryrätter vanliga.

Landet skiljer sig en del i klimat, råvaror och matvanor från norr till söder. I de mildare norra delarna äter man mer kött än i söder och härifrån kommer nationalrätten Pho(uttalas typ fa) som är en risnudelsoppa på buljong i olika varianter. Oftast fantastiskt god. I Hanoi t.ex är pho bo vanlig och innehåller ofta biffkött, tunga och friterad, torkad grissvål som lösts upp i buljongen till en disksvampsliknande kudde. Mmmmmm.....

I de södra delarna är fisk och skaldjur vanligare och dessa serveras nästan alltid väldigt färska. Oftast direkt på grillen kryddat med flingsalt och svartpeppar eller kanske marinerade i chili och ingefära. Färska vårrullar är en favorit. Tunna rispapper fylls normalt direkt vid bordet med färsk mynta, basilika och annat grönt som jag inte vet namnen på. Fyll på med kalla risnudlar, inlagda rotsaker, sallad, vårlök och kanske grillade räkor och rulla ihop. Doppa i t.ex fisksås-(den inhemska är bäst i världen säger dom) och chilidipp och känn lyckan i munnen! Fräschare blir det knappast.

Vi åt för det mesta goda grejer men våra toppmatminnen är olika. Fias var en grillad, pepparkryddad Black Kingfish med tamarindsås och pomelosallad. Min bästa måltid var en lunch på ett byställe där en enda rätt serverades och där vi inte visste vad vi åt förrän jag härmade en anka och fick ett leende som svar. Anka i beniga småbitar kokta i sitt eget fett med ingefära, vitlök och chili. Till detta ris, gröna bönor och ett stekt ägg. Fascinerande gott i sin enkelhet. Dessutom fick jag Fias anka också.

Det finns mer att berätta men det tar vi en annan gång

En trevlig kväll på Ölrepubliken.

I fredags träffades ett glatt gäng på puben efter jobbet för att umgås.
Vi åt god mat & drack många goda öl. Vi provade ett litet ölpaket som de i baren hade satt ihop till oss besående av Weienstephaner dunkel (mörkt veteöl), Pickla pils (en ljus frisk pils med generös humlearom & markerad beska), Snake dog ipa (india pale ale), st Peters old style porter.



Vi hade även ordnat en mat & dryckquiz där gourmanderna fick visa sina kunskaper inom området. De galda tre vinnarna fick var sin rejäl ölbok eller Mannerströms viltkokbo. Andra pristagarna fick lite fredagsmys i form av en god bit salami, med smaker som kantarell & blåbär bla. Blåbär var inte så dåligt som det låter faktiskt, det slank ner några skivor med ett glas vårwit hos Jonas till vickning.

Jag får ge beröm åt köket som var gång levererar riktigt god mat. Den här gången var dessvärre hamburgaren genomstekt, men jag var för hungrig så jag sa inte till, så skyll mig själv.

Den här mörka veteölet blev min favorit. Men man märkte stor skillnad av de 18 som var med & prova att den äckligaste ölen för en mun var rena njutningen för den andre.

Portern var god med en liten fräsch syra som bröt av det annars söta ölet.

Vi presenterade förslaget om att prova & göra egna sillar nere i fiskehamnen i maj & vi fick genast amälningar. Naturligtvis får man ju skölja ner sillbiten med öl & en liten jävel.

En härlig lördags förmiddag på Eriksbergshallen.

Passion för mat.

För er som inte orkade pallra er ner till mässan på Eriksberg förra helgen så kan jag säga att det var en härlig picnic i gamla båtvarvet. Lite för mycket folk mitt på dagen en lördag, men har man inte bråttom så är det kul. Ett 80 tal utställare visade sina stoltaste triumkort & det mesta som gick att äta fick man provsmaka, drycken fick man 5 små supar för 80:- från valfri pump eller kyl flaska.

Några riktiga guldbaggar var Dugges Perfect idjit, en Oaked imperial stout. Deras redan utmärkta stout som fått ytterligare karaktär av ekfat för att dra till sig toner av vanilj & trä. Kraftig smak som speglar den nattsvarta ölen med en blyg känsla av sötma från fruktigheten, även liten portvinslik syra trädde fram. Påminde lite om ett dessertvin faktiskt, vilket visade sig mer när jag fick en bit mörk apelsinchokladbit till.

Sav. Ja, björksav. Mousserande björksav rent utav. En udda men mycket intressant dryckes alternativ om man vågar ta ut svängarna lite när man ska bjuda på något att dricka. Förra mässan provade jag den för första gången med en bit hårdost till andra munnen, wow vilket lyft, hölde verkligen smaken på båda två. Konstigt nog smakar det bara bättre & bättre för varje sipp man tar. Första munnen känns lite oindentifierbar, speciellt om man tänker sig mousserande vin, då blir det fel. Detta är en helt egen klass, men med klass!

Olsegården kan sina grönsaker har jag hört av en kollega, gick förbi skylten, stannade, smakade, va hände!!! Han hade rätt. Att imponera på mig med en mango, en minikvisttomat & en ugnsbakad Anyapotatis trodde jag inte skulle funka. Bland det godaste jag har ätit nån gång. Prima råvaror.
Man får vad man betalar för, tänk på det när ni ska handla till er finmiddag. Det går inte att fuska om maten ska smaka bra med dåliga råvaror.

Smakade även på lite kallskuret där en rumstempererad lufttorkad fläskkarré i tunna skivor slog fin fin Pata negra skinka för mina smaklökar.

För de som är intresserade fanns det även föreläsningar & tävlingar att titta på.
I min kyl ligger det en rejäl bit av min favoritost Gruyère, fast en ny sort för mig. Stavningen är borta men lättivass lät det. Mmmmm.

Så missa inte detta nästa år!  
Prova Sierra Nevada Pale Ale till Gruyère, oslagbart.
God kväll.
Christian                                           

Yoga - för vinälskare...

Yoga - för vinälskare...

http://www.youtube.com/watch?v=oxPuyrfHA3o